Två högludda varningsrop som skulle kunnat leda till att de viktiga miljöfrågorna som just nu ligger på bordet i Sverige och Europa fick sig en ordentlig skjuts framåt. Två viktiga styrmedel diskuteras nämligen nu bland medlemsstaterna och EU:s institutioner: handeln med utsläppsrätter och nya standarder för utsläpp bilar i framtiden. När det gäller bilarnas utsläpp pågar för närvarande kohandeln mellan bilindustrins lobbyister och de parter som vill ha ambitiösare mål. Frågan är hur stora kryphål som skapas och hur mycket de urvattnar målet. Samtidigt bör vi fråga oss om vi inte redan nu ska ge tydliga signaler till industrin om ännu större krav bortom 2020. Långsiktighet efterfrågas ju alltid av industrin, vilket gör det svårt att begripa industrins motstånd mot just det. Frågan är dock inte avgjord ännu, och ån finns det finns hopp för att politikerna visar att de hört larmropen från naturen och sänder ger rätt signaler.
Värre ser det ut för handeln med utsläppsrätter. Styrmedlet som skulle vara det effektiva, marknadsmässiga instrumentet för att minska klimatutsläpp på ett kostnadseffektivt sätt och som introducerade principen att förorenaren betalar för sig, var tänkt att bli EUs stora flaggskepp för klimatet. Efter starka lobbyinsatser från näringslivet delades rättigheter för att släppa ut gratis istället för att säljas på marknaden. Dessutom delades det ut mer utsläppsrätter än industrin behövde. På det kom sedan finanskrisen och produktionsnedgången. Resultatet blev att styrmedlet inte kunde styra, och priset föll. Tjänstemän och politiker försöker rädda systemet tillfälligt, men en permanent lösning syns inte på radarn.
Vad kan då medlemsländerna göra för att styra bort från koldioxidutsläpp? Ett tips är att äntligen höja klimatmålen till de nivåer som krävs för att vi ska kunna tygla temperaturstigningen. Sveriges regering har avvisat det, trots att miljöministern förespråkar det. Ett annat tips är att återintroducera koldioxidskatten för industrin, som ju blev helt skattebefriade i samband med att systemet med utsläppshandeln infördes. Riksrevisionen har räknat ut att skillnaden i skatteintäkter från den sektor som handlar med utsläppsrätter i Sverige, jämfört med tiden innan skattebefrielsen, uppgår till 5,6 miljarder kronor i perioden 2009 och 2015 – trots högre energiskatt. Det är nästan en miljard om året. Pengar som skulle kunna användas för klimatarbete.
Sverige stoltserar ofta med att ha infört koldioxidskatten som det bästa styrmedlet för klimatet. När nu styrfunktionen för handeln med utsläppsrätter upphörde och en lösning inte är i sikte, skulle det inte vara klokt att återinföra koldioxidskatten för de som nu är befriade – åtminstone tills styrmedelsfunktionen av handeln med utsläppsrätter är återställd?
