Nu har det gått ett par veckor sedan klimatförhandlingarna i Rio avslutades utan att det blev några resultat som betydde något. Ingen blev särskilt förvånad. Förväntningarna inför klimatdiskussionerna var ovanligt låga. Man lyckades inte ens komma överens om att avveckla subventionerna till fossil energi. Om man inte ens kan klara det så ligger det förstås ännu längre bort att gemensamt bestämma sig för att använda ekonomiska styrmedel för att minska användningen. Det finns heller inte tid att vänta på att G20 tar tag i klimatfrågan där FN har misslyckats. Innan G20 agerar måste nog tyvärr effekterna av klimatförändringen ha blivit så stora, särskilt de ekonomiska, att de är omöjliga att förtränga. Då har läget blivit så allvarligt att konsekvenserna är svåra att överblicka.
Frågan är om någon annan typ av insikt kan växa fram efter Rio. Kanske en insikt om att den här typen av globala förhandlingar inte fungerar, vilket kan leda till att det blir svårare att argumentera för att man bör vänta på globala beslut? Ett av de vanligaste motiven, för att inte agera i klimatfrågan, är just att det är en global fråga och att globala överenskommelser ska inväntas. När ingen längre tror på globala förhandlingar blir det argumentet svårare att använda. En mer realistisk väg är att försöka få allt fler att våga gå före. Det är många som har möjlighet att bli föregångare; EU, enskilda länder, samarbeten mellan fattiga och rika länder, kommuner och företag. Ju fler de positiva exemplen blir desto lättare blir det för dem som vill driva klimatfrågan att lyfta fram föregångarna med orden: ”Går det där, så går det nog här.”
Inom näringslivet kan det bli fler som lyfter in klimatfrågan i det affärsmässiga arbetet och utåt agerar för att stödja en aktiv klimatpolitik. Traditionellt har näringslivet varit tyst när det gäller att uppmuntra klimatpolitiska beslut. De företag som har varit positiva har varit tysta, medan motståndarna har hörts i debatten. Samarbeten som klimatnätverket Hagaintiativet, där Axfood är med, bryter den traditionen genom att istället uppmuntra till en ambitiös klimatpolitik. En aktiv klimatpolitik gör det enklare för företagen att nå sina mål. Under Almdalsveckan ordnar Hagainitiativet ett seminarium med titeln: ”Klimatfrågan- Hur tar vi nästa steg?” Jag kan tänka mig att svårigheten att komma fram i globala förhandlingar, gör att det blir ännu mer fokus på vad som går att göra här och nu, istället för någon annan gång, någon annanstans….
Vägen framåt måste vara att fatta beslut i de fora där det faktiskt finns befogenheter att fatta beslut. Om det görs på olika nivåer, kommer de olika besluten att stödja varandra och höja tempot i klimatarbetet.