Hagainitiativet intervjuar klimat- och miljöminister Isabella Lövin om sina år som minister och vad som nu förväntas av näringslivet. Isabella Lövin kommer att lämna posten som klimat- och miljöminister och språkrör för Miljöpartiet.

Vad är du mest nöjd med under din tid som klimat- och miljöminister?
– Jag är mest nöjd med att vi fått ordning och reda i klimatpolitiken i Sverige. När vi kom in var det tomt med förslag på departementet. Nu har vi lagt grunden för ett nytt system med ambitiösa klimatmål som följs upp på med det klimatpolitiska ramverket, tekniksprång, ekonomiska stöd som Klimat- och Industriklivet och bonus malus. Nu är bordet dukat för min efterträdare.

– Det är ett systemskifte som vi lagt grunden till för kommande miljö- och klimatministrar. Det klimatpolitiska ramverket, klimathandlingsplanen och med det nya Klimatkollegiet måste hela regeringen ta ansvar för klimatpolitiken. Jag skulle säga att stuprören på regeringskansliet har minskat, men fortfarande ett problem som vi arbetar med. Särskilt med Klimathandlingsplanen och den utredning där vi ser över all relevant lagstiftning som ska gynna klimatomställningen istället för att bromsa den hamnar mycket klimatpolitik på andra ministrars bord.

– Fossilfritt Sveriges 21 branschplaner är jag också väldigt stolt över. Där har näringslivet själva fått identifiera vad de behöver i klimatomställningen. Fossilfritt Sverige använder vi också i internationella sammanhang. I vårt arbete med Sverige-Indienspåret, den globala ledarskapsgrupp som ska driva på klimatomställningen inom den tunga industrin som Sverige och Indien lanserade på FN-toppmötet 2019, använder vi Fossilfritt Sverige som karbonpapper för hur stater och näringsliv kan samverka.

Vad önskar du att du fått igenom?
– Vi behöver jobba mer på jordbruksområdet, där finns fortfarande mycket att göra. Sen hade det varit kul att ta emot den utredning där vi ser över all relevant lagstiftning som ska gynna klimatomställningen, eftersom den utredningen täcker så många politikområden.

Vilket är EU:s viktigaste beslut kommande halvår och varför?
– Det viktigaste just nu är såklart 2030-målet. Som det ser ut nu kommer vi att kunna enas om en ambitionshöjning om 55 procent utsläppsminskningar till 2030. Det behövs för att EU ska fortsätta vara global klimatledare, för nu ser vi att Japan och Kina kommer och höjer sina klimatambitioner.

– När 2030-målet är satt ska EU-kommissionen lägga en rad lagförslag som ska anpassa förordningar och direktiv med det här målet och det blir oerhört viktigt. Precis som vi gör i Sverige redan nu. Att göra det på EU-nivå är positivt för det kommer öka takten för Sverige som ibland hindras av EU-lagstiftningen.

Vilka miljö- och klimatministrar har du haft mest samarbete med?
– De nordiska ministrarna är ofta naturligt att samarbete med, men det har berott lite på sammansättningen på regeringarna under åren. Utöver de nordiska ministrarna har jag haft goda relationer till Luxemburg, Spanien, Nederländerna och Österrike. Nu har Belgien fått in ett grönt parti i sin regering så de har börjat höja sina klimatambitioner också. När miljöengagemanget ökar hos befolkningar blir det lättare och lättare att också få med sig andra europeiska regeringar.

– Samarbetet inom Green Growth Group där många länder är representerade har varit en viktig arena för att driva på. Det var där jag förankrade Swedish Proposal, förslaget om att skrota överskottet av utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandel. Då lade vi fram det i gruppen innan vi gick till resten av Rådet och fick kvalificerad majoritet för förslaget.

Pressbild: Fredrik Hjerling

Vad blir de viktigaste besluten på FN:s klimattoppmöte 2021?
– Det viktigaste sker redan i år när länderna ska uppdatera sina NDC:er (National Determined Contributions). Det är oerhört viktigt. Det ska följas upp under COP26.

– Sen är det viktigt såklart att avtalet inte blir försvagat. Jag tror att den sämsta utkomsten av mötet är om delarna kring artikel 6 och användandet av internationella krediter urvattnas och att man tillåter dubbelräkning av utsläppsminskningar. Men det är en tuff strid och jag tror inte att Storbritannien som står som värd för mötet kommer att använda den debatten som ett kvitto på ett lyckat möte. Det är för riskabelt. Istället kommer det vara stort fokus på näringslivet och deras omställning.

– Ett annat fokus jag tror att vi måste fortsätta ha är utvecklingsländernas förutsättning att ställa om. Det är viktigt för förtroendet mellan rika och fattiga länder och det är avgörande i dessa internationella sammanhang. De 100 miljarder dollar som allokerats i den gröna klimatfonden är ett första steg för att möjliggöra klimatomställning i utvecklingsländer. Nu måste vi se vad som är nästa steg och löfte.

Vad förväntar du dig från näringslivet inför FN:s klimattoppmöte 2021?
– Den del av näringslivet som Hagainitiativet representerar, som ser att omställning skapar konkurrenskraft, tekniksprång och innovation, de företagen måste verkligen driva på och visa på möjligheterna. Och det behöver man föra fram till sina regeringar. Alltför länge har industrin suttit med armarna i kors och tyckt att omställning skadar konkurrenskraften men nu vet fler att det är gynnsamt. Nu kan vi sitta tillsammans och arbeta i samma riktning. Samtidigt finns det fortfarande starka intressen som vill hålla olja och gas vid liv så länge som möjligt, det ska man inte glömma bort.

Vad behövs nu för att implementera de 21 färdplaner som branscherna satt inom Fossilfritt Sverige?
– Vi har haft hjälp av färdplanerna, mycket finns i budgeten för 2021. Näringslivet vill se långsiktighet och det har vi gett nu med reduktionsplikten. Snabbare tillståndsprocesser är också efterfrågat och nu har vi tillsatt en utredning för att det ska snabbas upp.

– Nu har vi fått en överblick och näringslivet har börjat tänka i de här banorna. Nästa steg är att se synergier för de här färdplanerna. Jag tror att förnybar el, vätgas och frågan om energilagring kommer allt mer. Det bästa är om vi kan samverka och att lagstiftningen inte kommer ovanifrån.

Hur tycker du näringslivet har hanterat klimatfrågorna under din tid som minister?
– Det har skett ett stort mentalt skifte från när vi klev in i regeringen. Nu sitter jag på möten med stora industrier och lastbilstillverkare och vi delar en vision. Det är inte samma tongångar som för några år sedan. Ingen motsträvighet till förändring. Många företag inser att klimatomställningen är bra för miljön, skapar anställningar och är konkurrenskraftigt – här har klimatramverket varit viktigt. Det visar på stabilitet och ger trygghet för näringslivet. Det förtydligar att utsläppsminskningarna ska ske i Sverige och inte i ett annat land. Det möjliggör investeringar för företagen.

Hur förväntar du dig att näringslivet ska agera framöver i klimatfrågan?
– Jag förväntar mig att de ska ta ansvar. Det handlar inte bara om konkurrenskraft och ekonomiska fördelar, vi har också ett ansvar som vi alla behöver ta för framtida generationer. Vi har alla ett samhällsansvar. Det innebär att alla behöver ha ett strukturerat klimatarbete, något annat duger inte.

Hur kommer maktbalansen i Europa att förändras med Brexit – kommer Norden bli viktigare?
– Ja, jag tror att det nordiska samarbetet blir viktigare men det finns det också utmaningar. Vissa länder är med i EU medan andra i Nato. Vissa länder är mindre och andra är större, men tillsammans utgör vi en maktfaktor som ger oss en global röst.

– En reflektion jag också gör under min tid i regeringen är ökningen av gröna partier som får ministerposter i Europa. När jag började var jag en av två gröna ministrar – nu är vi sex gröna ministrar i Europa. Det spelar stor roll i EU-sammanhang när en kritisk massa har en liknande klimatagenda.

Vad ska du göra när du lämnar som minister?
– Jag jobbar ända in i kaklet. Sen ser jag fram emot att ta nästa steg i livet. Jag har haft ett priviligierat och roligt arbete, men som minister hinner man aldrig fördjupa sig i en enskild fråga. Jag ser fram emot att fokusera på en fråga i taget framöver.