80-talisterna beskrivs ofta som en mångskiftande och målmedveten grupp. Vi är vetgiriga ”multitaskare” med viljan att fånga varje möjlighet. Samtidigt blir vi förvirrade av alla valmöjligheter. Vi är den kritiskt tänkande kunskapsgenerationen som ofta reflekterar över vår och andras situation. En grupp som hellre opponerar sig genom sociala medier än i demonstrationståg.
Visst kan detta mångsidiga beteende verka egoistiskt? Men vi bryr oss faktiskt. Väldigt mycket.
Klimathotet tillhör en av våra största farhågor. Bilder på smältande glaciärer, torka och översvämningar, i kombination med filmer som Al Gores ”En obekväm sanning”, har haft ett stort inflytande på oss. I skolan har vi ställt krav på att få lära oss mer om denna abstrakta klimatkris.
Min generation har svårt att acceptera gamla tillvägagångssätt där biologer, kemister, civilingenjörer, ekonomer och statsvetare arbetar på varsitt håll för att undersöka och förstå sig på problematiken. Klimatkrisen är mer brådskande än så! Det finns ett uppenbart behov av att samarbeta över gränserna för att hitta gemensamma lösningar.
Under senare år har studenter runtom i Norden tagit saken i egna händer genom att föreslå fler hållbarhetsrelaterade kurser och organisationer på universitet och högskolor. På det sättet har vi sett initiativ som CEMUS, Gröna Studenters Riksorganisation, Sustainergies, DANSIC och 360 Students for Sustainability växa fram i brakande fart. Tusentals unga engagerar sig i dessa frågor varje år – och det tar inte stopp. För varje år som går växer medlemsantalet och även mångfalden bland studenterna likaså.
I en undersökning från United Minds (April, 2010) står det att ”rätt behandlade utgör 80-talisterna en enorm förändringspotential”. Förutom lusten till arbete tycker många att arbetet ska vara utvecklande, leda till nya kunskaper och vara engagerade. Det bästa av allt är att allt fler väljer att söka sig till arbetsgivare som engagerar sig i sin omvärld – inte minst i klimatfrågan.
Vad innebär detta för företagen?
Tesen om att företag kan använda sitt klimatarbete i sin så kallade ’Employer Branding’ verkar alltså stämma. Men det gäller att se upp! Med min generations inbitna kritiska tänkande kommer man som företag inte långt om man inte kan hålla vad man lovar. Klimatambitionerna måste inte bara vara uppriktiga utan också kraftfulla och långsiktiga.
Som nyexaminerad student har jag ett viktigt budskap till företag som vill nå längre med sitt klimatarbete: inkludera oss! Låt oss vara med och hitta lösningarna till problemen. Vi vill som tidigare sagt ständigt utvecklas och lära oss nya saker. Visst ställer vi höga krav på företagen. Men glöm inte att ni kan ställa samma krav tillbaka, genom att fråga oss saker som; men hur skulle du lösa problemet? Och inte minst, varför just så? Det är ju trots allt den typen av öppna frågor vi förväntar oss och så gärna vill få!