Sedan den 1 januari är nationalekonomen Cecilia Hermansson vice ordförande för det Klimatpolitiska rådet som ska granska regeringens klimatpolitik. Hagainitiativet intervjuar henne om det nya uppdraget.
Hur kommer du att använda dina kunskaper i nationalekonomi i ditt arbete för Klimatpolitiska rådet?
– Jag har min grund i nationalekonomi, men har sedan doktorerat i företagsekonomi inom finansiell ekonomi och använder mig även av ekonomisk psykologi (eng. behavioral economics) i min forskning. Alla dessa ekonomiska fält hoppas jag kunna få användning av i mitt arbete i rådet. Först och främst är det viktigt att relatera våra rekommendationer till den ekonomiska politiken, inte minst finanspolitiken. För det andra bedömer jag att vi kommer att behöva göra en djupare analys av den finansiella sektorns inverkan. För det tredje hoppas jag att mina beteendeekonomiska kunskaper kommer till användning när vi analyserar hushållens, företagens och politikens beteendeförändringar.
Leder regeringens politik till noll utsläpp år 2045? Vad behöver ske för att klara målet?
– Det finns en handlingsplan som regeringen har presenterat, men fortfarande saknas åtgärder fullt ut så att målet nås. Detta beskrevs i fjolårets rapport från rådet. Det behövs mer åtgärder inom sektorer som exempelvis transport, energi, jordbruk och industri, och det behövs även insatser för att få fram mer investeringar, forskning och ett förändrat beteende. Den ekonomiska politiken är särskilt viktig för att åstadkomma förändringar.
Vad händer i Klimatpolitiska rådet under våren?
– Vi kommer att presentera en ny rapport i mars månad. Fokus i år är hur pandemin har hanterats i form av räddningspaket, återhämtningspaket och reformer. Det är viktigt att inse att fjolårets utsläppsminskning skulle behöva hända varje år, men det är inte troligt att minskningen ifjol kommer att vara helt och hållet bestående.
Vilka utmaningar hoppas du att rådet kan ta sig an under 2021?
– Ett fortsatt fokus på åtgärder inom de fyra sektorerna transport, energi, jordbruk och industri. Även ett fokus på den finansiella sektorn och hur den inverkar. Den har en betydelse som intermediär, men kan också agera drivkraft för att samhället investerar i klimatsmart teknik, och framför allt att den inte bidrar till att försämra förutsättningarna att nå målet. Att studera finanspolitiken närmare, inte minst skatter och subventioner som styrmedel är också viktigt.
