Inför FN-mötet COP 21 i Paris i höst, har den internationella fackliga rörelsen ITUC uppmanat regeringarna världen över att agera för en klimatpolitik som också inbegriper klimaträttvisa. Kravet är att länderna ska enas om att 2-gradersmålet ska nås genom en rättvis omställning som skapar anständiga jobb och arbetsvillkor.

Facket har sedan länge uppmanat världens länder att göra mer ambitiösa åtaganden i klimatförhandlingarna eftersom det är nödvändigt om vi ska klara 2-gradersmålet. Samtidigt vill facket se en rättvis klimatpolitik. Vi vinner alla på att begränsa temperaturökningen. Som Världsbankens tidigare chefsekonom Nicholas Stern och andra har påpekat är de totala kostnaderna för de åtgärder som krävs lägre än för att fortsätta som vanligt och låta temperaturökningen skena iväg. Men vi kan inte bortse från att en omställning medför kostnader som för enskilda länder, grupper eller individer kan bli högre än för andra. Det är därför nödvändigt att också klimaträttvisa genomsyrar ett klimatavtal.

Ur ett internationellt perspektiv handlar det om att de rika länderna måste gå före och därmed minska sina utsläpp mer och i snabbare takt än fattigare länder. Till viss del är detta naturligtvis ett moraliskt ansvar eftersom de rika länderna också har en historia av omfattande utsläpp men det handlar också om att kunna visa hur ett samhälle kan ställas om till en klimatsmart ekonomi som är gynnsam för alla medborgare.

I många utvecklingsländer finns mängder av människor som får sin inkomst genom att arbeta utan att släppa ut ytterligare växthusgaser. Jobb som därför skulle kunna kallas gröna. Problemet är att de har svårt att försörja sig på detta liksom svårt att ta sig ur sin situation. Sådana arbetsvillkor är varken socialt eller ekonomiskt hållbara och därför är det nödvändigt att klimatarbetet också har ett vidare perspektiv. Också av detta skäl är det nödvändigt att de rika länderna går före. Genom att själva föra en nationell klimatpolitik som rättvist fördelar kostnaderna för omställningen kan vi visa hur en klimatsmart ekonomi går att förena med rättvisa och en hög ekonomisk och social standard.

I Sverige har vi sedan länge bejakat strukturomvandling i ekonomin. Det vanligaste skälet har varit stärkt konkurrenskraft och ökad produktivitet. Nu behövs en strukturomvandling för att minska vår klimatpåverkan. Exakt vad det innebär för befintliga verksamheter som kommer behöva att förändras eller ersätts av nya eller viken ny teknik vi behöver utbildning för är naturligtvis svårt att förutsäga i detalj. Däremot vet vi att omskolning, vidareutbildning och en generös a-kasseersättning har varit effektiva metoder för samhället som helhet att utvecklas och förbättras. Sådana åtgärder är också användbara för att underlätta Sveriges omställning mot en klimatsmart ekonomi.