När vi talar om hållbarhet hamnar fokus ofta på ekologi och ekonomi. Hållbarhet och klimatfrågor är svåra och komplexa till sin natur. Inte blir det bättre av att vi människor har förtvivlat svårt att sätta våra egna och organisationens långsiktiga mål före kortsiktiga behov. Vi ser främst att Thailandsresan blir 2 000 kronor dyrare men inte de värden eller de vinster som kommer istället.

Vi människor är lata och bekväma till vår natur. Vår hjärna prioriterar kortsiktig njutning här och nu, istället för tillfredställelse längre fram. Vi är också vanedjur. Vi gör som vi alltid har gjort om vi inte måste. Vi går samma väg till jobbet av gammal vana. I psykologiska experiment väljer vi hellre 500 kronor nu, än 1 000 kronor om en månad.

Såväl politiker som näringsliv och klimatkämpar måste sluta tro att människors sätt att fungera kan förändras i grunden. Vi är dem vi är. I samma stund som vi slutar önska oss andra människor, medarbetare eller väljare, så kan vi börja designa organisationer och samhälle med ekonomiska incitament, sociala normer som knuffar oss i rätt riktning.

Vi påverkas av vad andra människor gör runt omkring oss. Vi är bra på att tänka kortsiktigt men har svårt att ta in långsiktiga perspektiv. Vi reagerar normalt starkt på hot, men har svårt att förstå det abstrakta klimathotet. Ett hot som gör att människor drabbas av rädsla och apati samtidigt som såväl individer och ledare ser få handlingsalternativ. Våra företag och samhällen står inför stora omställningar. Den anpassningen kräver fokus på och social hållbarhet.

För snart 15 år sedan kom en uppmärksammad bok ”The knowing doing gap” av Pfeffer & Sutton. Där går forskarna igenom alla ledarskapsprogram i företag och konstaterar att majoriteten av alla initiativ misslyckas. När de i detalj undersökte vilka organisationer och företag som faktiskt fått utväxling på sitt lednings- och förändringsarbete, såg man att dessa slutat att producera smarta dokument där man utreder problem och istället börjat omvandla det man vet till handling. Avståndet mellan tanke och handling är avgörande för att åstadkomma förändring i stort och smått. För att varaktig förändring ska komma till stånd behöver hela organisationen vara tydlig med varför och på vilket sätt man vill gå.

Man bör mäta sådant som är kritisk för organisationen framgång och inte sådant som beror på enstaka individer. Man bör också mäta processer och medel för att uppnå mål, inte slutgiltiga utfall. Kopplas värderingar till förändringar är det lättare att få människor att upprätthålla motivationen på lång sikt. Alla resurser och system måste anpassas så att dessa uppmuntrar och bejakar förändringen. Dessutom bör rollmodeller som har auktoritet gå före och visa vägen. Vi vet också att rädslan för att göra fel hämmar många goda initiativ och idéer. Vi måste skapa en kultur i organisationer där rädslan för hållbarhetsutmaningarna motas och får ge plats för det nya.

Glappet mellan tanke och handling kan överbryggas med psykologisk kunskap om vårt vanliga motstånd till förändring och vårt behov av att såväl att få en knuff som en klapp på axeln när vi gör rätt. Först då kan en hållbar omställning i företag och samhället i stort bli möjlig.