Urbaniseringen är en global trend som påverkar livsstil, värderingar, ekonomi och politik. Den kan också komma att påverka miljön positivt eftersom tättbebyggda områden kan erbjuda en mer energieffektiv livsstil än om vi bor mer utspritt. Historiskt har städer förknippats med negativ miljöpåverkan.
Staden har varit intimt förknippad med de mest spektakulära negativa miljökonsekvenserna. Inte sällan kopplade till genombrottet av industrialismen och bilisimen, men också med förtätning och stora och koncentrerade behov av energi, sophantering osv. London hade sin smog, Ruhrområdet sina döda floder och Los Angeles sin inversion. Stadslivet har inte sällan ställts i kontrast till ett mer lågintensivt och naturnära liv på landet.
Om bilden av staden för ett antal decennier sedan var att det var farligt, smutsigt och förknippat med ohälsa att bo där, är det i dag precis tvärtom. Idag finns det en rätt bred uppslutning bakom idén att välorganiserade och välfungerande städer är resurseffektiva och därmed bra för miljön. Mycket handlar om att vi i västvärlden faktiskt lyckats hantera de stora synliga och lokala miljöproblemen. Idag är luften radikalt renare i Västeuropas och Nordamerikas stora städer än vad den var för trettio år sedan. En kombination av politik och en fantastisk innovativ förmåga hos näringslivet har dramatiskt minskat utsläppen.
I de växande megastäderna i världens tillväxtländer är naturligtvis historien delvis en annan. Där går man igenom den utveckling vi gjorde för fyrtio-femtio-sjuttio-hundra år sedan. Med den skillnaden att allt går mycket snabbare. Tillväxten av allting – invånare, bilar, efterfrågan på energi etc – är genomgående mycket hög. Påfrestningarna går inte att förneka.
Urbaniseringen är en avgörande del i den historiskt unika process vi befinner oss i. Aldrig tidigare har så många människor fått det så mycket bättre så snabbt som nu. Hundratals miljoner – främst i Asien, men inte bara där – tar steget från misär till en drägligare tillvaro. Flytten till städerna och de möjligheter de ger är en central del av detta. Människor lyfts inte ur fattigdom genom att sitta kvar i sina byar och vänta på att något ska hända.
Och på samma sätt som 1800- och 1900-talens växande städer i västvärlden förknippades med stora miljöproblem vet vi att tillväxten och utvecklingen i städer som Shanghai och Mumbai har ett pris.
Men det är ett misstag att tro att städer i sig skapar miljöproblem. När vi bor tätare, transporteras tillsammans, utgör större marknadsunderlag för distribution av varor och tjänster, så går det helt enkelt åt mindre resurser. Vilket ju är rätt självklart. Det gäller i vår del av världen, men det gäller också i Kina eller Indien. En god stadsplanering, framsynt organisation av infrastruktur och kollektivtrafik, utbyggnad av effektiva energisystem – som fjärrvärme och biogasanläggningar – och en bostadspolitik som uppmuntrar till hushållning av utrymme och effektivt byggande ger än större utväxling på stadens positiva inverkan på miljön.
Att fler människor nu – för första gången i mänsklighetens historia – bor i städer än på landsbygden är inte helt oproblematisk. Men i grunden och på längre sikt är det goda nyheter. För alla de som flyttar till staden och faktiskt får det bättre. Men också för miljön. Rätt hanterad kommer urbaniseringen vara miljöarbetets viktigaste vän. Och även här behöver vi inte åka längre än till Stockholm för att se hur det kan fungera.
