Tror du att en klimatomställning är positivt eller negativt för svensk välfärd?
– Klimatomställningen är positiv för svensk välfärd. Vi har företag som är direkt och indirekt ledande på området. Det finns tre anledningar till varför en klimatomställning är positiv. För det första; exportindustrin i Sverige tjänar på att tidigt göra sig mindre beroende av fossilt och producera sådant som kommer efterfrågas i framtiden. För det andra så har Sverige unika förutsättningar att klara en omställning och skulle därmed tjäna på det. Vi har unika resurser av vatten-, vind- och biokraft, till exempel. För det tredje så är vi som litet land beroende av omvärlden. Vi tillhör inte de länder som kommer drabbas hårdast av klimatförändringarna (i form av naturkatastrofer, översvämningar och så vidare, som många av tillväxtmarknaderna). De mest drabbade länderna har på så vis oerhört mycket att ”vinna” på att inte drabbas av klimatkrisen, de har större förluster att undvika. Men om världsekonomin kommer att försämras på grund av klimatkrisen, vilket allt tyder på, kommer Sverige som exportberoende land därigenom drabbas hårt.
-Vi rustade för en klimatomställning och har företag som kan tjäna på det. Vi har dessutom enorma vinster att hämta genom att undvika de kostnader kopplade till klimatförändringar.
Anser du att klimatomställningen är jobbskapande?
– Vi tror mycket på de gröna jobben, på grund av de många branscher som redan finns idag, som är framstående på miljölösningar. Många jobbar inom miljövård och grön upplevelseindustri, men det finns även branscher som är relativt sätt bättre än andra på att ta miljöhänsyn, även om de inte direkt är en miljöbransch.
-Vi får dock inte tro att de gröna jobben skapas automatiskt. Det förutsätter att det nya gröna är mer arbetskraftsintensivt än det gamla. Kärnkraft och fossilt är till exempel extremt kapitalintensivt, inte arbetskraftsintensivt. Avgörande för att nå ända fram här är därför en grön skatteväxling. Det vill säga skatt på det vi vill ha bort, såsom gifter och kemikalieutsläpp, för att sänka skatten på det som är bra för jobb och investeringar. När väl utsläpp och gifter är urfasade kommer skatten att minska, men tyvärr är den övergångsperioden lång i nuläget.
-Vi pratar ofta om dubbelvinsten. Med det menar vi att genom att jobba med klimatomställningen blir vi dels av med utsläppen, vilket är en stor samhällskostnad, och samtidigt får vi ta del av vinsten från ett bättre balanserat skattesystem. I grund och botten handlar det om att beskatta sådant som är dåligt istället för sådant som är bra.
Gynnas Sveriges konkurrenskraft av klimatomställningen i ett europeiskt/globalt perspektiv?
– Förr eller senare kommer vi tillgripa drastiska åtgärder för att klara klimatkrisen. Då är det bättre att ta beslut om rätt långsiktiga investeringar idag. De stora seriösa företagen har redan ett internt pris på koldioxid, högre än de som är satta från politiskt håll, då de är säkra på att priserna i slutändan kommer hamna där. Vi får också komma ihåg att energipriserna troligtvis kommer öka och att vi därför har stora vinster att hämta hem genom att minska sin energiförbrukning redan idag. Många företag inom stål och tung industri har redan tjänat stort på att de har energieffektiviserat innan priserna ökat.
-Vi har byggt upp ett utsläppsrättssystem där de som är bra på att hålla nere sina utsläpp får utsläppsrätter över. Dessa utsläppsrätter kommer stiga i värde över tid. Tidigare beräkningar visar att svensk industri på sikt kommer tjäna 1 miljard kr/år på att inte utnyttja sina utsläppsrätter. Det tål att tänkas på.
Ska Sverige gå före?
– Ja, då kommer vi ligga rätt när de andra tvingas gå efter om ett tag. Svensk ekonomi vinner på detta. Det innebär dels att andra länder som Kina och USA tittar åt vårt håll och undrar; hur kan en ekonomi som går bra samtidigt kan minska utsläppen? Bara genom att vara ett gott föredöme kommer vi ha chans till något inflytande i de globala klimatförhandlingarna.
Kan klimatomställningen vara en hävstång för ett mer innovationer i näringslivet?
– Det finns hur många bra exempel som helst på detta. Mitt favoritexempel är programmet för energieffektivisering där svenska företag ville undvika en energiskatt från EU; ett program som gick ut på att företag kunde spara en viss mängd energi. Det visade sig att företagen som anslöt sig tjänade mer på detta än att undvika skatten. Det visade sig till och med vara extremt lönsamt för dessa företag.
-Det är viktigt att inte glömma att innovation som har stor betydelse ofta är enkla saker som organisationsförändringar, att vi isolerar på ett smartare sätt, installerar fjärrvärme eller liknande. Vi har ofta bilden av vetenskapsmannen i den vita rocken som löser problemen i labbet, men det är ofta snarare tjejen som hittar ett smartare sätt att ställa fläktarna.
Vad kan staten göra för att underlätta för denna typ av innovation i näringslivet?
– Det måste löna sig att göra rätt. Sätt pris på utsläpp, jobba med skatteväxling och gynna gröna teknologier exempelvis genom stöd från den Gröna Investeringsfonden, Vinnova och liknande. Efter SAAB har vi bland annat skapat en jättesatsning för elbilsproduktion. Punktinsatser kan med andra ord ge en extra knuff i rätt riktning. Rätt pris och bra upphandlingskrav skapar de breda rätta förändringarna.
Bör statens bolag gå före i klimatomställningen?
– Ja, det är inget snack om saken. Det är uppenbart att vissa av bolagen har fått en tydlig riktning i sina ägardirektiv. Vattenfall har till exempel ett direktiv att vara ledande, i Sverige och EU, på området förnybar energi. Vattenfall har visat sig vara en svårstyrd oljetanker som har varit besvärlig att vända i rätt riktning, för många regeringar. Nu börjar vi äntligen få ordning på det.
-I och med att Sverige har ett mål om 40 procents utsläppsminskningar är det självklart att de statliga bolagen ska ha liknande mål. Vi har en skyldighet, som politiskt parti, att varna alla företag som utgår från att vi inte kommer göra några åtstramningar på miljö- och klimatområdet att de gör en felbedömning. Priset på miljöpåverkan kommer att öka i framtiden. Det är därför vår skyldighet att nu gå ut och informera om dessa planer.
Tycker du att börsföretagen, såsom i Storbritannien, obligatoriskt bör redovisa sin klimatpåverkan?
– Ja, såklart skulle det kunna göra det. Jag var själv med att introducera första klimatindex i Sverige tillsammans med Finanstidningen och Folksam på 90-talet. Det finns dock redan en del index och rapporteras redan mycket, till exempel i den handlande sektorn i EU-ETS. Principiellt är vi inte emot att införa en obligatorisk klimatredovisning. Frågan är bara om detta är den stora nyckeln just nu för att ta sig fram.
-Personligen tycker jag att det viktigaste är att detta sker för företag som har stora utsläpp. För de mindre företagen är risken att det kostar mer än det smakar – en stor byråkrati. Att införa ett minimigolv för omsättning eller antal anställda skulle kännas mer naturligt.
I Riksrevisionens senaste undersökning ”Mer klimat för pengarna?” skriver de att ”vi ser en risk att staten inte använder sina styrmedel så att utsläppen minskar i enlighet med klimatmålen och till rimliga kostnader”. Hur utformas klimatpolitiska styrmedel mer kostnadseffektivt?
– Rapporten kunde bitvis gå ett steg längre. Den var inte tillräckligt precis och analysen kunde ha fördjupats. Alla åtgärder är inte kostnadseffektiva. Jag är lite rädd för målexercis. Vi i centern har varit tuffa med att skärpa målen och sätta upp formella målsättningar, men om vi ska ha mål måste de vara direkt kopplade till medel. Ett mål är inte bara något man utvärderar. Jag är trött på att sätta upp mål när det saknas svaret på frågan ”hur?”. Målen måste kopplas till verktyg, till exempel kemikalier – förbud, utsläpp – utsläppsrätter. Mina motståndare i det andra lägret är bra på att sätt upp mål. Det är när man börjar gå in på hur det ska uppnås den tuffa diskussionen kommer in. Instrument, priser, med mera – jag vill prata hårda saker.
