Enligt uppgift finns det runt 80 miljoner borrmaskiner i USA. Med tanke på att det bor 327 miljoner människor i landet så kanske siffran i sig inte är så häpnadsväckande. Det sensationella är att en genomsnittlig borrmaskin endast används totalt tretton minuter innan den kasseras. Resterande tid ligger alltså fullt användbara elverktyg outnyttjade för att enbart ta upp plats och samla damm.

Det finns otaliga exempel på liknande resursslöseri i vår vardag. Nyligen visade en undersökning att en majoritet av de svenska personbilarna rullar i genomsnitt används mindre än fyra timmar per vecka. Bilar är inte bara enormt resurskrävande att tillverka de tar också upp åtråvärt utrymme i det offentliga rummet – även när de inte används. Genom att använda bilpooler, hyrbilar och taxitjänster har privat bilägande blivit onödigt och överflödigt. Trots detta fortsätter nybilsförsäljningen slå nya rekord år efter år.

Kruxet är att det knappt känns i plånboken när vi köper saker som vi knappt använder. Det finns helt enkelt inga ekonomiska incitament att bryta dagens slit- och slängmönster. Däremot råder det inget tvivel om att det är ett enormt slöseri med resurser – ett pris som betalas av miljö och kommande generationer. Beräkningar visar att tillverkningen av enkel borrmaskin ger upphov till 52 kilo avfall. Denna utveckling är inte hållbar. Det säger sig självt att det finns bättre alternativ till att äga prylar och apparater som nästan aldrig används. Ändå bygger dagens ekonomiska system på att privatpersoner och företag köper prylar och maskiner för att lösa de behov som uppstår. De samhällsekonomiska kostnaderna för detta slöseri är enormt.

Vi måste börja ifrågasätta invanda tankemönster och börja utnyttja alternativ till dagens linjära affärsmodeller. En viktig del i att få till dessa attitydförändringar handlar om att se över vårt språkbruk och vilka betydelser vi lägger i specifika ord. I dag är ord som “begagnad” och “second-hand” ofta negativt laddade – vilket gör att de allra flesta köper nya produkter istället för att tillvarata de enorma resurser som återanvändning och tjänstefiering erbjuder. Tänk efter – vi skulle aldrig kalla en antik möbel eller en bostadsrätt för begagnad bara för att den nyttjats av någon innan oss.

Det finns en rad sammanhang där det redan i dag finns uppenbara vinster med att dela på resurser genom tjänstifiering. Inte minst inom industrin – alltfler företag har börjat inse nyttan med att köpa funktioner istället för att köpa den utrustning som krävs för att på egen hand utföra densamma.

Denna typ av funktionsköp är inte bara klimat- och miljösmarta – de är oftast också ekonomiskt lönsamma. Om vi vill ta klimatutmaningen på allvar är det nödvändigt att ställa om vårt ekonomiska system i en mer cirkulär riktning. Ett viktigt första steg i detta arbete är att börja utnyttja tillgängliga resurser på ett mer effektivt sätt.

Vid funktionsförsäljning kan tillverkare och leverantörer satsa på kvalitet och låga livscykelkostnader istället för att som i dag fokusera på att tillverka produkter som har ett attraktivt försäljningspris och snabbt förbrukas så att kunderna köper nya. Vi måste sluta att se oss som konsumenter och istället se som användare – detta gör att vi kommer att kunna göra resurssmarta val när vi ställs inför olika inköpsbeslut. Ofta kan köp av tjänster och funktioner vara betydligt mer resurseffektivt än traditionella varuinköp. Fråga bara någon av USA:s 80 miljoner borrmaskinsägare.

Mattias Lindahl, professor i produktrelaterat miljöarbete vid Linköpings universitet