Har vi råd att lägga 48 miljarder kronor på att förstöra miljön – varje år? Det är summan av subventioner och skatteundantag med potentiellt miljöskadliga effekter: ökade utsläpp, överfiskning, läckage från jordbruken med mera. Källan till uppgifterna, OECD:s Environmental Performance Review om Sveriges miljö, fick, summorna till trots, inte särskilt stor uppmärksamhet när den kom i november.
Att miljöfrågorna hamnar i skymundan kan ha flera orsaker. Stora och långsamma förändringar kan vara svåra att ta till sig. Dessutom ligger Sverige långt fram, OECD-rapporten innehåller mycket beröm för ren luft, rent vatten och god återvinning och återanvändning.
Jag tror att ytterligare en anledning till att miljöfrågorna inte lyfter är att stora delar av borgerligheten inte tar dem på allvar. Om detta vet jag en hel del, eftersom jag tillhört dem som misstänkt att miljöproblem huvudsakligen varit bluff och överdrifter i syfte att legitimera vänsterpolitik och direkt människofientliga åsikter.
Visst finns överdrifterna på sina håll och visst har miljödebatten och dess föreslagna lösningar inte sällan en slagsida åt vänster. Men desto större anledning för borgerligheten att komma in i matchen! Särskilt som många miljöproblem redan har lösts med metoder som sannolikt är mer tilltalande för folk på den kanten.
Så har exempelvis fiskebestånd kunnat räddas genom äganderätt till fiskekvoter som kan köpas och säljas, vilket gett fiskarna ett intresse av växande bestånd och alltså för att avstå från att ta upp så mycket som möjligt på kort sikt. Handel med utsläppsrätter har möjliggjort utfasning av bly i bensin och minskat svavelutsläpp till låga kostnader. Profilerade högerledare har heller inte varit rädda för förbud och internationella avtal när så krävts. Så hörde Ronald Reagan och Margaret Thatcher till de drivande statsledarna bakom Montrealprotokollet om att fasa ut freoner för att rädda ozonlagret i atmosfären, fortfarande den mest framgångsrika internationella miljöåtgärden.
Miljölösningar som verkar i samklang med ekonomi, utveckling och innovation är inte mindre viktiga i framtiden. Det finns också finansiella skäl till en skarpare miljöpolitik. Miljöskadliga subventioner bör avskaffas. Även att subventionera gröna lösningar har visat sig vara ineffektivt. Vanligtvis är det bättre att låta förorenaren betala. Det ger i sin tur resurser att sänka skatterna på inkomster och företagande.
Bland annat för att visa att en ambitiös miljöpolitik inte behöver vara vänster eller antikapitalistisk har jag skrivit boken Miljöpolitik för moderater (Fores, 2015). Titeln till trots ingen partipolitisk inlaga utan med den långa undertiteln: Och för alla andra som missat att myllrande storstäder, växande ekonomi, ny teknik, global handel, skatteväxling och en riktigt god köttbit är vägen till en grönare framtid. En bok jag hoppas kan inspirera flera att engagera sig, även inbitna skeptiker och tvivlare.
