Även om Storbritannien var det land som skaffade sig världens första klimatlag så är vi på väg att bara bli en i mängden nu. Mexiko, Sydkorea, Finland, och Danmark är bara några av de få som nu har, eller håller på att följa Storbritanniens exempel.
Men vad är det i klimatlagen som har lockat både Hagainitiativet och andra? I Storbritanniens fall ligger svaret mycket i den långsiktighet och stabilitet som lagen ger. Det var främst därför många Brittiska företag, samt CBI, den brittiska motsvarigheten till svenskt näringsliv, verkade för att en klimatlag skulle antas.
De tre grundstenarna som främjar tydlighet och långsiktighet, och som den Brittiska klimatlagen består av, är: juridiskt bindande mål; budgetperioder; och en oberoende kommitté.
Främst så innehåller lagen ett juridiskt bindande mål på 34 % minskning av växthusgaser till 2020 och en 80 % minskning fram till 2050, baserat på 1990 års siffror. För att dessa mål ska uppnås på det mest kostnadseffektiva sättet och inte riskera att allt lämnas till sista stund så delas alla år fram till 2050 in i budgetperioder. Ett delmål sätts för varje budgetperiod och om det inte nås inom den utsatta tidsramen så kräver lagen att regeringen köper utsläppsminskningar på den internationella marknaden. Detta skapar starka incitament att nå målen.
Budgetperioderna antas tre perioder (femton år) i förväg och anger de utsläppsminskningar som varje regering måste förhålla sig till, vilket ger näringslivet den långsiktighet som efterfrågas. Men det är sedan upp till varje regering att välja styrmedel och åtgärder, utifrån vad som är mest klimat- och kostnadseffektivt. Styrmedel kan varieras, men riktningen som landet ska ta kan bara gå åt ett håll. Detta har gjort att näringslivet stöder lagen (eftersom företagen vet vilken riktningen de ska gå och hur stora åtgärder de måste ta).
Sist, men inte minst, så är utsläppstaket i varje budgetperiod baserat på rekommendationer från en oberoende kommitté. Kommittén föreslår ett utsläppstak till regeringen. Regeringen väljer om de vill följa det rådet eller ej, och lägger fram en proposition till Parlamentet. Regeringen måste inte följa rådet de får, men kommittén publicerar sina råd på sin hemsida så vem som helst kan se – och skickar även informationen till Parlamentet. Denna transparens gör det svårt för regeringen att, utan starka argument, anta andra än de rekommenderade målen, eftersom en ordentlig och transparant debatt måste hållas i Parlamentet.
Men det finns självklart fler sätt att bygga upp en klimatlag. Enligt en rapport av organisationen GLOBE så har takten och mängden av klimatlagar ökat från tio st. per år till 20 st. per år från 2000 till 2012. Det blir intressant att se vilket land som kommer näst!
