Hoten framgår i nya rapporter inför mötet, om två viktiga frågor – temperaturökningen och ländernas klimatplaner. I den förra frågan visar Världsmeteorologiska organisationens nya bedömning att år 2016 är det varmaste som någonsin uppmätt. Det rör sig om runt 1,2 graders ökning av den globala medeltemperaturen. I den andra frågan, om vad länderna utlovar att göra, så räcker åtagandena inte för att klara klimatmålen som världen enades om på succémötet i Paris förra året. En ny prognos från FN:s miljöprogram UNEP visar att planerna ger en uppvärmning på 2,9-3,4 grader. Enligt Climate Action Tracker blir det något lägre. Siffrorna ser bättre ut än tidigare men det är långt till målet på 1,5 grader. Diplomaterna förhandlar under hot.
Som om det inte räcker vinner Donald Trump valet i USA med en majoritet elektorer och en minoritet av det totala antalet röster. Trump är känd som vetenskapsförnekare och säger att han vill skrota merparten av klimatpolitiken, både i USA och internationellt. Det sker i en tid när USA spelar en avgörande viktig och konstruktiv roll i det globala klimatsamarbetet, vilket är historiskt unikt. Det är svårt att tänka sig en mer oönskad situation i Marrakech.
Men det är nu det händer.
När mötet i Marrakech går in på andra veckan och ministrarna anländer presenteras även hoppet, först från forskarna i Global Carbon Project. De visar att utsläppen efter decennier av ökning nu planar ut för tredje året i rad. Trenden vänder även i det största utsläpparlandet Kina. Problemen blir möjligheter.
Dessutom kliver länder, företag och organisationer från hela världen ut i debatten och höjer tonläget. De säger att den klimatpolitiska gryningen i Paris bara var en början. Åtgärdssolen lyser allt högre på himlen och det kan inte ens den mest trumpna aktör förstöra. Det mörka molnet lär dunsta. ”Vi svänger inte”, säger näringslivet runt om i världen. Inte alla företag, men många och allt fler, inser att ett mer ambitiöst klimatarbete är lönsamt. Två hundra företag säger att de ska ta fram vetenskapligt baserade klimatmål. Svenska företag står på barrikaderna. Civilsamhället applåderar utvecklingen.
Länderna är knappast sämre. Kina menar att den klimatpolitiska trenden är irreversibel och att kloka ledare åtminstone bör följa efter, med tydligt adress till Trump. Det är politiskt, ekonomiskt och socialt rätt att fortsätta på den inslagna vägen, säger Brasilien, och lovar sluta med subventioner till kolindustrin. Putin själv understryker att hela värden måste samarbeta i klimatfrågan. Storbritannien och Australien ratificerar Parisavtalet. Under mötet kommer ökat ekonomiskt stöd till bland annat klimatanpassning på bordet. Insikt och egenintresse snarare än maktpolitik driver på, och det är viktigt. En grupp tunga länder, inklusive Sverige, går samman i NDC partnership, med syftet att skynda på genomförandet. En grupp med 47 länder utlovar hundra procent förnybar energi till 2050.
Det rör sig om en klimatmanifestation för framtiden som går långt utöver förhandlingsfrågorna som sådana. Marrakech är på det viset en viktig uppföljare till Parismötet. Konkreta förhandlingsresultat behövs givetvis också, och det är välgrundat att oroas över hur snabbt uppvärmningen går och vad Trump kan ställa till med. Men det är lika välgrundat att se att världen i stort är mer beredd än någonsin att tackla klimatutmaningen. Att Trump gör globalt klimatpolitiskt segertåg har på rekordtid blivit en högoddsare.
Accelererande utsläpp vänder nu till accelererande politik. Nu står företag och civilsamhället tillsammans, mer redo än någonsin att ta sig an klimatutmaningen. Jag blir därför inte förvånad om mötet i Marrakech framöver lär symbolisera inte en föraning om en orimligt varm och torr framtid, utan en av hållplatserna då världen bytte kurs.
