Under några dagar i somras deltog jag i en konferens i Chicago. Konferensen ägde rum i en av staden stora förorter. I fjärran anade man skyskrapornas konturer mot horisonten. Men vi var i villaförortens – och bilens – förlovade land genomkorsat av gator och trafikleder. Allt är välordnat – och anpassat till bilen med två eller ibland tre parkeringsplatser för bilen utanför villan och väldiga parkeringsplatser utanför affärskomplexen. Här finns ingen kollektivtrafik, inga pendeltåg eller bussar annat än den gula skolbussen. Här finns inga trottoarer, promenadstråk eller cykelbanor. Den stillsamma villaförorten som sträcker sig mil efter mil bort längs trafiklederna. En bild av den amerikanska drömmen. Och av bilen och den billiga bensinen som frihetens och den amerikanska livsstilens symbol. Det är som om hotet mot klimatet inte existerar.

Under några dagar levde jag i Den stora förnekelsen – titeln på en nyutkommen bok av Johan Rockström och Anders Wijkman om klimathotet och om hur vi ständigt överskrider gränserna för våra livsbetingelser. Nej, jag moraliserar inte över den amerikanska livsstilen – vi är alla en del av den. Förnekelsen blev bara så tydlig under de där dagarna. På flyget hem vaknade jag när vi närmade oss den norska kusten. Jag såg ut över ett vitt och ogenomträngligt molnhav. Vi svävade ovanför skyfall, översvämningar, jordskred och nya regnrekord. Tecknen på extrema väderfenomen blir allt fler och allt tydligare. Förändringen av klimatet är en realitet orsakad av industrisamhällets utsläpp av växthusgaser. Vi vet inte allt om hur påverkan går till men vi vet tillräckligt för att reagera och för att agera.

Jag leder den Delegation för hållbara städer som tillsattes av regeringen hösten 2008. Vi ska bidra till hållbara städer, kvarter och bostadsområden i Sverige. Vi ger projektpengar, vi söker exempel på hållbarhet som kan visas upp för världen och inspirera andra att följa efter. Vår slutsats är att städerna måste gå före när det gäller att minska hotet mot klimatet och människans grundläggande livsbetingelser. Det ställer krav på de svenska städerna att vara förebilder för hållbar stadsutveckling.

Svenska politiker på nationell och kommunal nivå måste våga ta ledningen och visa vägen mot hållbarhet.  Formulera visionen för den framtida och hållbara staden – och för varje stadsdel, kvarter och bostadsområde.  Skapa förutsättningar för människors delaktighet och ansvarstagande. Delaktighet är konkreta metoder för dialog med medborgare och boende och att genomföra de åtgärder man har bestämt att genomföra. Det är så vi kan skapa en förändrad livsstil som på sikt bidrar till att undanröja klimathotet.  Uppmuntra arkitekter, planerare, byggare, fastighetsbolag, experter och konsulter att samverka med varandra så tidigt som möjligt.  Börja nu. Det finns ingen tid att förlora.