I början av mars var jag i Versailles för att diskutera ett av de mindre väl kända klimatinitiativen Global Research Alliance on Agricultural Greenhouse Gases: Vad handlar det om? Det är ett frivilligt icke-bindande samarbete som syftar del till att få fram åtgärder som kan minska klimatbelastningen från jordbruket och åtgärder för att öka möjligheterna till att jordbruket anpassas till ett förändrat klimat. 31 länder medverkar som medlemmar, ett antal är observatörer. Initiativet lanserades av Nya Zeelands jordbruksminister i samband med klimatmötet i Köpenhamn.
Vi diskuterade en charter för samarbetet eller om man så vill ordningsregler. Men det intressanta var redovisningen av arbetet bland forskarna. De hade grupperats i tre områden, risodling, åkerjord och boskap. På ett år hade man fått fram nätverk, huvudsakligen inriktade på tillämpningar inom många områden. Dessutom kombinationer som åtminstone jag hade svårt att föreställa mig, till exempel att jämföra och dra nytta av åtgärder för att minska utsläpp från torvmarker respektive risodlingar. Ibland kan tydligen frivilligt, obundet samarbete med ytterst begränsade ekonomiska resurser och med absolut minimum av regler ge möjlighet till kreativitet.
”En miljard undernärda och en annan miljard övernärda.”
Vad händer med maten globalt och lokalt? Det diskuterade över 300 forskare och praktiker som deltog i dialogen kring framtidens mat på Forum för miljöforskning 2011 – tema MATEN. Vi har inga problem att mätta 9 miljarder människor, hävdade professor Hans Rosling KI, en av konferensens huvudtalare. Problemet är att mätta den sista miljarden, jordens fattigaste människor.
Och vad blir miljöeffekterna av att mätta nio miljarder människor? För att radera ut all hunger måste matproduktionen enligt internationella beräkningar öka med 70 procent. Och vi vet att lantbruket redan idag är en stor användare av energi.
För mig är det klart att jordbruket (och för vår del skogsbruket) får en allt viktigare del i klimatsammanhang. Jordbruket kommer att bidra till att binda växthusgaser men det kommer också att behöva anpassas och förändras till följd av klimatet. Samtidigt måste produktiviteten öka för att kunna erbjuda mat till en växande befolkning.
Det är angeläget att näringslivet här tar en mer aktiv roll. Inom EU finns ett program för forskning och innovation som kallas för KBBE (Knowledge-Based-Bio-Economy). Det handlar om flera stora utmaningar från klimatförändring till livsmedelssäkerhet. Tyvärr så är näringslivets medverkan här mer begränsad än i andra motsvarande aktiviteter. Strukturen på företagen är sådan att det förstås finns stora multinationella företag men de flesta är småföretag. Småföretagen kan uppleva det som krångligt att delta iden här typen av samarbete.
Denna fråga har uppmärksammats av KSLA (Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien) som den 12 maj genomför ett seminarium som syftar till att öka de svenska företagens intresse för att medverka i det europiska samarbetet. Med tanke på den potential som det borde finnas hos svenskt näringsliv att utveckla sig själva och bidra till att hantera de stora utmaningarna inom detta område hoppas jag på ett brett deltagande.
