Internationella Handelshögskolans ”Global Innovation Index” rankar Danmark som världsetta i att omsätta forskning till varor och tjänster. När det gäller kommersialisering av miljöteknik har landet nästan dubbelt så högt index som Sverige.

Sverige tillhör i samma ranking de bästa forskningsnationerna i världen –  men har halkat ner från topp tio till artonde plats i konsten att förvandla forskningsresultat till industriproduktion och utveckling. Med Danmarks höga utvecklingstakt i den gröna industrin skulle Sverige uppskattningsvis skapa gröna affärer för 250 miljarder kronor och ca 116 000 nya jobb!

Varför är det så här? Tre tänkbara orsaker:

1. Sverige dras med en åldrande industristruktur medan Danmarks är betydligt yngre. Många svenska storföretag bygger på tekniska genombrott som gjordes för flera decennier sedan och satsar ogärna på osäkra kort i form av ny forskning och kostsamma utvecklingsinsatser.
2. Danmark har skapat effektivare stimulanser för klimatomställningen och klara, tydliga miljömål där lagstiftningen successivt skärps, i snabbare takt än i omvärlden. Med bred politisk majoritet har det danska folketinget beslutat att 100 procent av landets energiförsörjning ska vara förnybar år 2050
3. Det svenska gröna elcertifikatsystemet är teknikneutralt och främjar i första hand den billigaste tekniken typ landbaserad vindkraft och bioenergi. Medan Danmark likt Tyskland och Storbritannien har certifikatsystem som stimulerar framväxten av ny klimatsmart teknik, mer kostsam idag men med potential att göra Danmark till spjutspets i klimatomställningen om fem, tio år. Och skapa industriell utveckling och fler jobb.

Solenergin är ett lärorikt exempel. År 2012 installerade Danmark varannan vecka lika mycket solceller som tillkommit de senaste tio åren i Sverige. Investeringarna tog fart genom ett förmånliga skatteavdrag, ett garanterat produktionspris och så kallad nettodebitering, som gör det möjligt för producenterna att leverera överskott till elnätet och kvitta det mot förbrukningen vid en annan tidpunkt. I Sverige har sådana system utretts och diskuterats i många år men först på sistone kunnat förverkligas.

Bristen på modiga riskkapitalister är en annan orsak: Sverige har utvecklat banbrytande teknik för effektivare batterier. Men Boston Power byggde tillverkningen, nu med kinesiska ägare.

Ångströmlaboratoriet i Uppsala utvecklade de världsledande billigare tunnfilmssolcellerna. Men när inget riskkapital dök upp gick tyska Q-cells in med två miljarder kronor i två produktionsanläggningar i Tyskland. Nu har tekniken köpts upp av kinesiska Hanergy.

Sveriges miljöteknikforskning är mycket framgångsrik – och vi har förvisso också mycket grön produktion. Men för att kunna snabba på takten måste regering och riksdag – som i Danmark – sätta upp tydligare och mer ambitiösa miljö- och klimatmål och påskynda den gröna omställningen. Det skapar en hemmamarknad som sedan främjar exporten.

Vår gröna potential är betydligt större än den vi manifesterar idag. Med trettio års perspektiv vågar jag påstå att det fortfarande är för mycket snack, utredningar och krångel i Sverige – och för lite verkstad. Det måste vi snabbt ändra på!

Stefan är föreläsare, krönikör och författare till drygt 40 böcker om natur-miljö-människa, bl a ”Jorden har feber” och ”Världens chans – om teknik, ekologi och solidaritet”.