Varför ska ett svenskt företag bry sig om en domstol i Haag?

Ett stigande antal rättsfall under de senaste åren har visat att rättsväsendet har fått en allt viktigare roll för att vi ska nå de globala klimatmålen. Hittills i år har domstolar riktat tydliga uppmaningar mot Tysklands regering, Australiens miljöminister, och oljejätten Shell för att åstadkomma minskade utsläpp.

Fram till nyligen var kanske det holländska Urgenda-målet det mest välkända exemplet på klimatfrågan i en nationell domstol. Distriktsdomstolen i Haag slog redan 2015 fast att den holländska staten hade en skyldighet gentemot sina medborgare att förhindra klimatförändringar. När målet vandrat hela vägen till Nederländernas högsta domstol i december 2019 blev det tydligt att klimatambitioner inte bara är att betrakta som politik, utan att det faktiskt kan översättas till juridiskt bindande skyldigheter.

I maj 2021 kom ett nytt banbrytande beslut från distriktsdomstolen i Haag. Domen i Milieudefensie v. Shell konstaterade att även företag har skyldigheter gentemot medborgare att förhindra klimatförändringar. Oljegiganten Shell ålades att sänka sina koldioxidutsläpp – inklusive de indirekta utsläpp som genereras när oljan förbränns – med hela 45% senast 2030 för att uppfylla sin s.k. duty of care (omsorgsplikt) gentemot holländska medborgare. Att bolag och andra samhällsaktörer har en sådan duty of care är lagfäst många länders skadeståndsrätt, men vad plikten faktiskt innefattar är ofta upp till domstolarna att definiera.

I Shell-domen definierar domstolen duty of care med hjälp av både bindande internationell rätt , till exempel Parisavtalet och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, och s.k. soft law som formellt sett inte är lika bindande. Det sistnämnde inkluderar bland annat hållbarhetsmålen och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Domstolen i Haag hänvisar också återkommande till a broad international consensus i det globala klimatarbetet och drar slutsatsen att bolag en långt gående skyldighet att bidra till minskade utsläpp. Utöver ett krav på best effort menar domstolen att företagen har en skyldighet att uppvisa faktiska resultat i ambitionen att minska utsläppen.

Domstolens val att tillämpa soft law på det här sättet är ett stort steg och ger alla företag världen över, och inte bara inom energi, anledning att se över sina färdplaner mot nollutsläpp. Även svenska företag gör klokt i att noggrant studera domstolens resonemang och att göra sin egen analys av hur bolagets verksamhet hade klarat domstolens kritiska blick.

Domen mot Shell kommer troligen att överklagas. Men den kan nog också förväntas ge inspiration till liknande mål världen över, på samma sätt som föregångaren Urgenda. Klimatjuridiken innehåller ett ständigt växande antal exempel på hur domstolar i olika länder hänvisar till varandras tolkningar och avgöranden i klimatfrågor. Redan nu pågår närmare 50 tvister riktade mot bolag i klimatfrågor världen över. Det är nog bara en tidsfråga innan en domstol i ytterligare ett land får anledning att studera och kanske följa Haag-domstolens exempel.

För att framtidssäkra sin verksamhet bör företagens klimatplaner helt enkelt innehålla konkreta och mätbara handlingsplaner som klarar en prövning likt den som domstolen i Haag nu utsatte Shell för.

2021-06/-fs-1871.jpg

"Domstolens val att tillämpa soft law på det här sättet är ett stort steg och ger alla företag världen över, och inte bara inom energi, anledning att se över sina färdplaner mot nollutsläpp. Även svenska företag gör klokt i att noggrant studera domstolens resonemang och att göra sin egen analys av hur bolagets verksamhet hade klarat domstolens kritiska blick."

Annette Magnusson,
vd och medgrundare, Climate Change Counsel