Lena Bruce: Klimatet kräver att vi ser framåt och utvecklar affärerna

En av de största utmaningarna med skiftet från fossilt och linjärt till förnybart och cirkulärt är att vi behöver förändra hur vi gör affärer. Företag som skapar nya produkter och tjänster behöver inte bara attrahera riskkapital, ställa om industritillverkning, bygga nya värdekedjor och hitta kunder, de måste också ofta skapa nya affärsmodeller.

Innovationer och förändringar riskerar att skapa en sunk cost[1] hos de traditionella företagen om de inte hinner anpassa sig. Det är därför det ofta finns ett motstånd mot det gröna skiftet. Vi ser redan hur tjänsteföretag som till exempel Spotify, med sin affärsmodell har förändrat hur vi konsumerar musik. Inom energisektorn ser vi samma förändring. Aktörer som satsar på bioenergi, sol, vind och batteriteknik utmanar de traditionella företagen. Inom transportsektorn sker nu en revolution och allt fler ifrågasätter varför vi i Sverige bygger hus i betong eller använder fossil plast. Hagamedlemmar som Stockholm Exergi, Preem och Lantmännen har bidragit till att normen att använda fossila bränslen allt mer ifrågasätts. Här spelar även brukandet av skogen en viktig roll och utvecklingen av de nya produkter och tjänster med fokus på hållbarhet som Sveaskog driver. Traditionella industrier måste anpassa sig till en ny verklighet som kräver andra tankesätt, investeringar och en medvetenhet om slutkonsumenternas allt högre krav på hållbarhet och information.

Efter 2015 års viktiga globala milstolpar som klimatavtalet i Paris och FN:s globala mål för en hållbar utveckling står det nu klart att många företag kommer att ha en allt större post av ”sunk cost” i sin balansräkning. Den gröna omställningen innebär också att staten måste se över hur Sverige kan stödja framtidens företagande och välfärd. Om vi inte blickar framåt finns det risk att de statliga satsningar som görs idag ses som en ”sunk cost” inom en snar framtid.

Insikten har i viss utsträckning redan nått den privata sektorn. Bolag och fonder som inte kan bevisa att de är hållbara får allt svårare att locka till sig kapital, just på grund av den ökade finansiella risken från ”sunk costs”. Redan innan 2015 var intresset för hållbara investeringar stort, mellan 2012 till 2014 växte denna finansiella sektor med 61 procent, från 13,3 triljoner US dollar till 21,4 triljoner US dollar[2]. Tillväxten för hållbara investeringar är fortsatt stark, när Sveaskog nyligen emitterade en grön miljard som ”pure play” obligation[3] sålde den omedelbart slut[4].

Det stora och ökande intresset för hållbara investeringar visar att företagen inom Hagainitiativet ligger rätt positionerade inför framtiden. Vi ser att förändringen som manifesterades i Paris är verklig. Vi står redo att bidra med vår gröna tillväxt till den gröna omställningen som innebär ett nästa steg i svensk samhällsutveckling.


[1] Sunk cost är ett engelskt begrepp som avser kostnader som ett företag redan haft och därför inte bör påverka en kalkyl som utvärderar olika handlingsalternativ för framtiden. Helt enkelt en investering som kanske var bra när företaget gjorde den som idag inte längre är det. Till exempel en eller flera kolgruvor i Tyskland med tillhörande kondenskraftverk.
[2] 2014 Global Sustainable Investment Review, GSIA
[3] För att utses till ett helgrönt företag måste mer än 90 procent av intäkterna komma från verksamhet som har en klart positiv miljöpåverkan.
[4] http://www.sveaskog.se/press-och-nyheter/nyheter-och-pressmeddelanden/2016/sveriges-forsta-helgrona-skogsforetag---ger-ut-gron-obligation/