Intervju med Björn Sandén, ledamot i Klimatpolitiska rådet

Hur går det med klimatomställningen i Sverige, och vad ser du för risker och eventuella möjligheter just nu, med tanke på kriget i Ukraina?

- Det sker en successiv minskning av utsläppen men inte i tillräckligt snabb takt. Många teknik- och industritrender är positiva och det finns mycket engagemang i frågan. Men omställningen skapar också motkrafter som gärna ser att förändringen sker någon annanstans och någon annan gång. Kriget i Ukraina driver på vissa positiva trender som satsningar på sol, vind och elbilar. De högre energipriserna bör också leda till förnyat intresse för effektivisering på alla möjliga områden. Man skulle även kunna tänka sig att det främjar satsningar på bioråvara i kemiindustrin även om det är mer osäkert. Det finns dock stora risker att politiken tappar sin strategiska blick på de långsiktiga frågorna och gör kortsiktiga brandkårsutryckningar för att hålla än den ena än den andra väljargruppen nöjd.

-En annan risk är att klimatfrågan får mindre uppmärksamhet till förmån för hot som upplevs som mer akuta och att allt investeringsutrymme går till kanoner och granater. Å andra sidan borde ett högre riskmedvetande i spåren av Covid och kriget i Ukraina leda till en större uppmärksamhet på samhällets sårbarhet. Kriget i Ukraina i all sin vedervärdighet kommer att ta slut, men ett förändrat klimatsystem och dess närmast ofattbara risker kommer hela världen att få leva med under många generationer.

Hur bedömer klimatpolitiska rådet att dagens politik presterar i relation till det långsiktiga målet om noll nettoutsläpp av växthusgaser 2045?

- Det tas en del bra initiativ men det saknas ett helhetsgrepp. Bredare reformer lyser med sin frånvaro och klimatlagen genomsyrar inte alla politikområden på det sätt som den måste göra om målet skall nås.

Vilka är de viktigaste rekommendationer ni för fram till den kommande regeringen, inför arbetet med den kommande klimathandlingsplanen?

- Den kommande regeringen (med riksdagens stöd) behöver ge tydliga instruktioner till en stor mängd myndigheter om att klimatlagen innebär att de måste prioritera klimatfrågan och mobilisera resurser och verka proaktivt för att accelerera omställningen. Alla händer måste upp på däck. Det gäller inte bara miljö- och energipolitiken utan även sådant som trafikpolitik, bostadspolitik, jordbruks- och skogspolitik, näringspolitik, säkerhetspolitik och utbildningspolitik. Den samlade politiken behöver koordineras bättre. Energi- och resurseffektivisering behöver ordentligt fokus och den svåra frågan om skogs- och jordbrukets roll behöver genomlysas.

- Det finns en stor investeringsvilja från industrin inom en mängd områden och den behöver kanaliseras med hjälp av tydliga, transparenta och effektiva tillståndsprocesser som på ett klokt sätt förmår att väga olika värden motvarandra. Det handlar mycket om bra planeringsprocesser. Man borde också påbörja arbetet med en skattereform som tar sikte på minskad klimatpåverkan och ökad resurseffektivitet. Det behövs många utbildningsinsatser på olika nivåer för att förse samhället med ny kompetens, experter med omställningskunskap och allmänheten med insikter om klimatfrågans djup och bredd. Och inte minst behöver Sverige arbeta aktiv i EU som får en allt större betydelse.

Vad kan möjliggöra ett snabbare innovationsklimat så att klimatomställningen kan påskyndas?

- Finansiella institutioner som en grön bank skulle kunna underlätta för vissa aktörer; staten bör bidra med att skapa marknader på olika sätt beroende på teknikområde, där subventioner fungerar i ett fall, innovationsupphandling i ett annat och kvotsystem i ett tredje; fortsatt finansiering av forskning, utveckling och demonstration är ett tredje centralt område.

Och slutligen, vilka innovationer ser du runt hörnet (sådana vi inte hör så mycket om än) som kan bidra till minskad klimatpåverkan?

- Först och främst finns det en enorm potential och massor med tekniska lösningar för att öka energi-, effekt- och resurseffektivitet på olika systemnivåer. Det talas lite för lite om detta. Ny mat baserad på klimatsnåla råvaror är ett stort område för innovation. Annars är flera stora pusselbitar på plats och växer så det knakar som billiga solceller, vindkraftverk och eldrift i transportsektorn. Olika former av energilagring är på gång där grön vätgas är en viktig ingrediens, även som råvara i processindustrin – inte bara stål utan även konstgödsel. Av stor vikt kommer att vara nya typer av batterier baserade på vanliga metaller som kol, natrium, järn etcetera.

- Sedan är det alltid bra att påminna om att vi kommer att nyttja solenergin på massor av nya ställen. Det räcker med en solcellsremsa längs med Sveriges större vägar för att klara transportsektorns elbehov. Jag tror också att man skall börja hålla upp ögonen för havsbaserad solel i kombination med vätgasproduktion. Havet är stort och solenergin är den största energikällan. Där har vi en bubblare…

2022-03/bjo-rn-sande-n-2012-.jpg

"Det sker en successiv minskning av utsläppen men inte i tillräckligt snabb takt. Många teknik- och industritrender är positiva och det finns mycket engagemang i frågan. Men omställningen skapar också motkrafter som gärna ser att förändringen sker någon annanstans och någon annan gång.”

Björn Sandén, ledamot i Klimatpolitiska rådet samt professor i innovation och hållbarhet på avdelningen Miljösystemanalys på Chalmers