Under pågående valår så blickar vi i denna intervju både framåt och bakåt i tiden kring Sveriges klimatpolitik. Vad har varit viktigt när vi blickar bakåt och vad behövs framgent för att Sverige ska nå sina klimatåtaganden både nationellt och på EU-nivå.

Mikael Karlsson, Biträdande professor i miljövetenskap och klimatledarskap, Uppsala Universitet

Vilka har varit de viktigaste klimatpolitiska styrmedlen för Sverige de senaste 5-10 åren?

– I förhållande till de klimatpolitiska målen var reduktionsplikten, innan den sänktes, det viktigaste styrmedlet. Även bonus-malussystemet var viktigt, innan det urholkades. För industrin är ETS1 i kombination med industriklivet och klimatklivet avgörande. Till detta är koldioxid- och energiskatterna alltjämt viktiga grundplåtar.

Hur ser Sveriges behov ut av klimatpolitiska styrmedel de kommande 5-10 åren?

– Det första som bör ske i nästa mandatperiod är att återställa de styrmedel som har urholkats eller avvecklats i denna mandatperiod, och att kombinera detta med ekonomiskt stöd till dem som möter problem i övergången från fossilt till förnybart. Klimatskadliga subventioner och stöd till kärnkraft behöver avvecklas och investeras i stöd åt förnybar energi, elektrifiering, kollektiva transporter och satsningar i vissa näringar. I grunden behövs en reform av det svenska skattesystemet. Avgörande viktigt blir att cementera ETS1, införa ett skarpt ETS2 och ett EU-förbud mot försäljning av nya bensin- och dieselbilar, samt att skärpa CBAM. Det behövs även differentierade styrmedel som minskar överkonsumtionen av rött kött och flygresor.

Naghmeh Nasiritousi, docent i statsvetenskap och lektor i tema miljöförändring vid Linköpings universitet

Vilka har varit de viktigaste klimatpolitiska styrmedlen för Sverige de senaste 5-10 åren?

– Det finns en rad styrmedel som samverkar på klimatområdet och vilken som anses viktigast beror därför på perspektivet. På senare tid har EU:s gröna giv satt tydligare ramar för svensk klimatpolitik, där EU:s utsläppshandelssystem varit en viktig grundbult. Ur kortsiktigt utsläppsperspektiv har reduktionsplikten varit mest betydelsefull, det såg man tydligt genom regeringens sänkning av reduktionsplikten som snabbt slog igenom på utsläppsstatistiken. Däremot är reduktionsplikten inte ett styrmedel som bidrar till de genomgripande strukturella förändringar som behöver ske för att klara klimatomställningen. Där har istället klimatinvesteringsstöd (såsom Klimatklivet och Industriklivet) varit av större vikt. Även Stadsmiljöavtal och bonus-malus systemet har spelat en roll för att driva på förändringar mot fossilfria alternativ. Till det kan tilläggas elcertifikatsystemet som underlättat utbyggnad av förnybar el. Ur institutionellt perspektiv är det även värt att lyfta det klimatpolitiska ramverkets betydelse för att styra riktningen i klimatpolitiken.

Hur ser Sveriges behov ut av klimatpolitiska styrmedel de kommande 5-10 åren?

– Det finns stora behov av fler klimatpolitiska styrmedel, inte minst för att gapet till klimatmålen ökat under denna mandatperiod. Sveriges behov av klimatpolitiska styrmedel de kommande 5–10 åren måste förstås mot bakgrund av att en omfattande systemomställning bort från fossila bränslen fortfarande återstår. Trots framsteg är stora delar av ekonomin – särskilt transporter, delar av industrin och jordbruket – fortsatt beroende av fossila inslag. Därför behöver Sverige driva på EU för robust klimatpolitik bortom 2030, samt införa kompletterande styrmedel hemmavid. Till exempel finns ett tydligt behov av att avveckla fossila subventioner och motverkande incitament som hämmar klimatomställningen. Det finns många färdigutredda förslag som snabbt kan införas för att nå uppsatta klimatmål. Översyn av reseavdraget så att det inte gynnar fossilberoende pendling är ett exempel.

– Därutöver krävs en breddning av klimatpolitiken mot områden som hittills varit svagare reglerade. Ett viktigt utvecklingsområde är styrmedel för resurseffektivitet och cirkulär ekonomi, där dagens fokus på territoriella utsläpp behöver kompletteras med åtgärder som minskar materialanvändning och energiefterfrågan. Inom jordbruket krävs i sin tur en kombination av stöd och regleringar för att stärka sektorns klimatanpassning och minska utsläpp. Parallellt växer behovet av att adressera negativa utsläpp, eftersom Sverige har som mål att bli ett klimatpositivt land. Allt detta måste göras samtidigt som man värnar biologisk mångfald och tar fördelningspolitiska hänsyn. Med andra ord behövs mycket mer politik på flera områden; under nästa mandatperiod behövs breda styrmedelspaket där man skruvar upp styrmedel som varit verksamma (prissättning och regleringar) och även lägger till nya styrmedel för att accelerera omställningen.

Mathias Fridahl, biträdande professor vid Tema miljöförändring på Linköpings universitet