Skillnaden mellan att reducera koldioxidutsläppen med 20 till 25 procent från år 1990 till 2020 och att ta dem ned till netto-noll före år 2045 är enorm. Även om regeringsförklaringen innehåller många bra saker på klimatområdet, undrar om Sveriges nya styre förstått på djupet vad omställningen kräver. Saken blir inte enklare av att vi utlokaliserat delar av våra utsläpp till andra delar av världen, främst Kina.

Det vi står inför är en genomgripande strukturförändring som påverkar varje sektor i näringslivet och därtill våra konsumtionsvanor. Omställningen måste göras med hänsyn tagen till hälsan hos vitala ekosystem och den biologiska mångfalden.

Det enda område där en omställning är på gång på allvar är energisektorn. Mycket återstår men kursen är klar och mycket av den teknik som behövs är redan implementerad. Ett hinder som fortfarande finns är tillgången på sällsynta jordartsmetaller och återvinningen av dem.

En sektor där stora förbättringar behövs, men som hittills gått under radarn, är infrastruktur och byggande. Där ingår användningen av basmaterial som stål, cement, aluminium och plast. Här har mycket lite gjorts för att förbättra materialanvändningen. Fortfarande är det billigare att använda jungfruligt material än återvunnet. Så länge den prisskillnaden finns, kommer de miljömässiga förbättringarna att dröja.

Dessa exempel på defekter på marknaden kan bara politiken lösa:
Via avgifter på producenter av jungfruliga råvaror – de betalar inte sina fulla kostnader idag.
Via designkriterier som stipulerar att produkter på marknaden normalt ska vara enkla att återvinna och återbruka.
Via standardisering av plastutbudet så att plasten kan användas gång på gång på gång.

Det krävs ett politiskt krafttag på EU-nivå. Annars blir den cirkulära ekonomin en flopp. Om det tillåts att ske blir effekterna starkt negativa, inte minst för klimatet. Koldioxidutsläppen kopplade till basmaterialen utgör cirka 20 procent av de globala koldioxidutsläppen och användningen av basmaterial växer snabbt.

Alla argument talar för att driva på mot en cirkulär ekonomi. Förutom klimatvinsterna är de ekonomiska vinsterna betydande. Tiotals miljarder kronor slängs bokstavligt talat i sjön varje år. Potentialen att spara är alltså stor. Lägg därtill alla nya arbetstillfällen som en cirkulär ekonomi kan erbjuda.
Jag kan inte tänka mig mer av win-win-win än detta.

Anders Wijkman, ordförande Circular Sweden, ordförande Climate-KIC