Frida Källström: Mat eller motor – räcker åkermarken till båda?

Almedalssommaren är förbi, och nu pågår skörden för fullt i Sverige, om den inte redan är avslutad. Spannmål motsvarande cirka tio procent av spannmålsskörden i Sverige används för produktion av klimateffektiv etanol vid Lantmännen Agroetanol i Norrköping. Etanolen ersätter bensin och diesel i transportsektorn, och reducerar årligen koldioxidutsläppen från transportsektorn med flera hundra tusen ton.

Att producera biodrivmedel från jordbruksprodukter har länge varit kontroversiellt. Frågan i fokus för diskussionen brukar vara: räcker marken verkligen till både mat och drivmedel?

Just denna frågeställning var temat för ett av Lantmännens seminarium under årets Almedalsvecka. Närmare hundra personer kom för att lyssna, och utgångspunkten för seminariet var en rapport med samma titel som detta blogginlägg. Det är Macklean Strategiutveckling som står för innehållet i rapporten, där de har försökt besvara några kärnfrågor: Hur mycket biodrivmedel använder vi egentligen globalt? Från vilka grödor produceras dessa och i vilka länder? Hur stor mark tar denna produktion i anspråk? Och framförallt, i hur stor utsträckning kan vi ersätta fossila drivmedel med biodrivmedel, och samtidigt producera livsmedel som räcker till att mätta en växande global befolkning?

Några av slutsatserna säger att genom att tillvarata befintlig jordbruksmark, minska svinnet från jord till bord och effektivisera alla delar i produktionskedjan går det att på global nivå ersätta stora mängder fossila drivmedel med jordbruksbaserade biodrivmedel, och samtidigt föda en framtida befolkning på tio miljarder människor. En annan perspektivgivande insikt från rapporten är att grödor för biodrivmedel i dag odlas på drygt 40 miljoner hektar, vilket motsvarar mindre än tre procent av den globala åkermarken. Macklean visar i sin rapport på en potential för framtida produktiv åkermark, inklusive i dag trädad mark, som är drygt 20 gånger större än den areal som i dag används för biodrivmedelsproduktion.

En ökad global produktion bör dock inte ske främst från ny åkermark, utan genom att öka avkastningen på befintlig mark. Med enkla insatser, så som utbildning och moderniserade brukningsmetoder och ny teknik, kan avkastningen på befintlig mark dubbleras på många håll runt om i världen.

Biodrivmedel har alltså en enorm potential i det framtida energisystemet och för våra framtida transportbehov. Åkerbaserade biodrivmedel är dock inte den enda lösningen som ska till för att fasa ut dagens storskaliga användning av fossila drivmedel. Parallellt krävs även effektiviseringar, skogs- och avfallsbaserade biodrivmedel och elektrifiering.

Utgångspunkten måste vara att all markanvändning, oavsett slutprodukt, ska vara hållbar. Faktum är att just biodrivmedel är en av få produkter som det redan idag ställs obligatoriska hållbarhetskrav på. EU har sedan fyra år tillbaka gemensamma hållbarhetskriterier, som skärps kontinuerligt, för biodrivmedel. Även internationella organ, som exempelvis FAO, har publicerat regelverk som kan användas vid utländska investeringar i biodrivmedelsproduktion i framför allt utvecklingsländer. Hållbarhetskriterier och reglerad markanvändning saknas dock helt när det kommer till exempelvis utvinning av skiffergas, skifferolja och alla andra fossila energikällor.

Att fler människor globalt lider av övervikt än undernäring, och att vi slänger nästan hälften av all mat som produceras kan ge perspektiv på frågan om det finns tillräckligt med mat eller inte. Att nästan 900 miljoner människor lider av hunger och kronisk undernäring är ett stort globalt misslyckande som bör bekämpas med en rad åtgärder. Men att lägga skulden på biodrivmedel är en felaktig förenkling.

About us