Gunhild Stordalen: En hälsning från dessertgenerationen

Jag har i hela mitt liv fått höra att jag tillhör ”dessertgenerationen”. Själv skulle jag säga att vi har fötts in i efterfesten. Vi hann precis få uppleva höjdpunkten av festen, men nu har vi blivit lämnade med resterna av våra föräldrars frosserikultur och har ärvt en värld där utsläppen av växthusgaser ökar, klimatet förändras och haven försuras. Regnskog avverkas för att ge plats åt mer jordbruksmark. Arter går förlorade i en takt som är 100 till 1000 gånger snabbare än normalt. Rent vatten har blivit en bristvara. Det globala energibehovet har fördubblats sedan 70-talet – samtidigt saknar fortfarande 1,4 miljarder människor el. Samtidigt ska alltför många människor dela på det som återstår.

Under de senaste 60 åren har människan förbrukat mer av jordens naturresurser än under resten av hela mänsklighetens historia. Det är lätt att bli pessimistisk, men det är inte ett alternativ för mig. Jag är teknologioptimist – jag vet att där det finns ett problem finns det också en ingenjör som ser en nöt att knäcka. Och alldeles bakom kommer en ekonom som ser en marknad för lösningen. Detta fenomen har upprepats genom hela den moderna historien.

Tänk bara på vad som har hänt i världen under de senaste 100 åren. Den genomsnittliga livslängden har mer än fördubblats i flera länder, barnadödligheten har sjunkit enormt och priserna på mat, energi och kommunikation har blivit mellan 10 och 1 000 gånger billigare. Vi lever under den fredligaste perioden i mänsklighetens historia, och den tekniska utvecklingen har varit exponentiell. Framtiden kommer att handla om överflöd – inte om materiell lyx, utan om möjligheter.

En gång på 1800-talet bjöd Napoleon in kungen av Siam till ett statsbesök. Napoleon ville imponera med sin bästa servis och med bestick av guld! Men kungen av Siam hade med sig något ännu ädlare; kniv och gaffel av aluminium! För över 100 år sedan var aluminium mer värdefullt än både guld och platina. Som exempel kan nämnas att Washingtonmonumentets topp är tillverkad i aluminium. Det var nämligen så sällsynt på den tiden.

I dag vet vi att över 8 procent av jordens massa består av aluminium. Med modern teknik har det inte bara blivit billigt att utvinna och producera, utan också lönsamt att återvinna. Det som tidigare har varit en bristresurs kan bli en förnybar resurs. Vi kommer alltså inte att få slut på naturresurser förrän vi får slut på skickliga ingenjörer.

Håller energin på att ta slut? Nej, vi badar i energi.  Vår planet bestrålas med 5 000 gånger mer energi än vi förbrukar. På en och en halv timme ger solen oss 16 terawattimmar. Världens energiproblem handlar inte om BRIST – de handlar om tillgänglighet. Om att skaffa tillgång till en outtömlig källa.

Det är ingen dyr framtidsvision. Priset på solenergi har minskat med 99 % sedan 1977. För första gången i historien, kommer ny sol-kapacitet överstiga ny vindkraftkapacitet och förra året sjönk priset för solenergi under priset för diesel i Indien.

Många är rädda för att de största internationella konflikterna i framtiden kommer att handla om tillgången till rent vatten. Men vi har vatten överallt omkring oss! 70 procent av jordens yta består av vatten! Visserligen är 97 procent av det saltvatten och 2 procent is. Men om vi har energi så kan vi få dricksvatten! Nya tekniker för att producera färskvatten utvecklas i rasande fart, och sedan 70-talet har energin som krävs minskat med en faktor på 10[1], från moderna installationer.

Avslutningsvis: Ja, vi kommer snart att vara nio miljarder människor. Det är många munnar att mätta. Men dessa nio miljarder är också kunskapstörstiga. De kommer att vara sugna på information. Och på framgång.

I dag använder två miljarder av oss internet. Det motsvarar 23 procent av världens befolkning. Redan 2020 kommer 66 procent att använda internet. Fem miljarder människor! Det är tre miljarder fler, med större köpkraft, bättre hälsa och högre utbildning. Tre miljarder fler röster i den globala dialogen. Och tre miljarder fler som vill, och kan, betala för de möjligheter som ni skapar!

Jag bryr mig egentligen inte om ifall människor brinner för klimatfrågan. När förutsättningarna i världen förändras kommer industrin att tvingas anpassa sig. Hållbart företagande handlar inte om vem som har de ädlaste avsikterna utan om vem som kan skapa mest av minst resurser. Vi står inte inför en ny industriell revolution utan inför en grön evolution, där de fossila dinosaurierna dör och vinnarna är de nya generationerna.

Det kommer en ny fest efter efterfesten, med en grön ”förrättsgeneration”, som inte kommer att ärva ett nederlag utan skapa en ny och bättre framtid.

Denna generation har insett att ”There is no business on a dead planet.” Och att ”business as usual” helt enkelt inte ett alternativ.


[1] Source: Menachem and Elimelech, “The Future of Seawater Desalination”, Science (2011)

About us