Intervju med Åsa Persson, ordförande i Klimatpolitiska rådet och strategisk rådgivare och forskare på KTH Climate Action Centre. Vi ställde några frågor till Åsa efter avslutandet av COP30 i Brasilien förra veckan.

Vad saknade du i resultatet från COP30?

– Det saknades starka skrivningar om att man kollektivt behöver öka ambitionsnivån för att stänga utsläppsgapet till 1.5 gradersmålet, men framförallt att öka tempot i genomförandet. Att få med tydliga åtaganden kring utfasning av fossila bränslen hade varit bra, men nu ligger åtminstone korten på bordet från de allra flesta länder. Metanutsläpp från energi låg inte fokus, trots att de är relativt billiga att åtgärda. För att få mer handlingskraft hade jag velat se mer gemensamma överenskommelser kring styrmedel och åtgärder, tex prissättning av utsläpp, utfasning av fossila subventioner – men där lämnar Parisavtalet mycket utrymme till nationell nivå.

Vad betyder detta svaga resultat för kommande klimatförhandlingar?

– Egentligen är det kanske inte så mycket mer förhandlingar som krävs, utan att COP-möten fungerar bättre för ansvarsutkrävande och att parterna sporras att redovisa effektivt genomförande. Förhandlingar kring viljeinriktning kan hjälpa till att förstärka normer och sätta färdriktning, men framförallt tycker jag vi behöver internationella möten för att hålla upp speglar: vad görs och vad görs inte? Ett intressant resultat är också att klimatpolitiken börjar spilla över mer och mer i handelspolitik. Flera länder är kritiska mot CBAM till exempel och vill ha forum att diskutera detta, men att skydda en klimatmbitiös industri är ju en naturlig konsekvens av ambitiös klimatpolitik och uppmuntra högre nivå hos handelspartners.

Med tanke på att man inte kunde komma överens om att fasa ut fossila bränslen, vilken roll kan näringslivet spela  för att skynda på utfasningen?

– Näringslivet kan självmant fasa ut sin användning och påverka nationell och EU-politik kring detta. Det är också viktigt att visa upp om det kan göras på ett kostnadseffektivt och lönsamt sätt, och vilka andra fördelar det kan ge. Sedan finns en jätteviktig uppgift att utveckla nya industrier och värdekedjor för de länder som idag är beroende av exportintäkter från fossila bränslen, inte minst utvecklingsländer. Bioekonomi kan vara ett sånt alternativ, och alternativen måste bli tydligare.

Med det turkisk-australienska ledarskapet på COP31 (november 2026), vad är dina förhoppningar att de driver på?

– Det är viktigt att fortsätta driva grundfrågan, hur kan användning av fossila bränslen fasas ut. Sedan ser jag ett behov att koppla ihop klimatomställningen med andra aktuella frågor, tex energianvändningen till AI och datacenter som nu raskt byggs ut. För att säkra trovärdighet tror jag också det vore bra att ägna mer utrymme åt att följa upp redan pågående initiativ, till exempel kring ’First Movers Coalition’ eller ’Global Methane Pledge’. Om man kan visa upp att något har gjorts och att det inte var alltför dyrt – eller t.o.m. innebar en besparing! – blir det ett kraftfullt argument för att göra mer.

Bild: SEI