Ibland är det som att det krävs megafoner, trummor och cymbaler för att folk ska reagera och märka att något är på gång. Ibland verkar inte ens det räcka. Som det här med att fossila bränslen inte ska användas mer. Hejdå, good bye fossila bränslen, har ju klimatforskningen sagt i decennier. Men har stater, marknader och individer reagerat i den utsträckning som krävs? Ja, kanske några. Men för de allra flesta verkar polletten inte riktigt ha trillat ner. För det är något som inte riktigt stämmer när det idag – ungefär 10 år innan Sveriges utsläpp bör vara nere på noll – planeras för sådant som en expansion av Arlanda eller ett nytt oljeraffinaderi som kommer att innebära att de svenska klimatmålen är helt körda. Jag tror att det är dags att prata mer i klartext. Jag tror att det är dags att förbjuda fossila bränslen.

Den rapport som FN:s klimatpanel släppte i höstas visar att det är akut bråttom att minska utsläppen. Det som står på spel är mänsklighetens möjlighet till försörjning av mat, vatten och vår säkerhet. Vissa känsliga ekosystem står redan på randen till kollaps och forskarna varnar för accelererande artutrotning. Förra sommarens extremvärme, torka och bränder gav oss en föraning om vad som kan ske i takt med att temperaturen stiger.

Fossil energi, som möjliggjort mycket av vår tekniska utveckling och vårt välstånd, är på väg att ta oss mot en global katastrof. Ändå är fossila bränslen fortfarande tillåtna. De är lättillgängliga och dessutom billiga. Priserna hålls nere av globala subventioner på flera tusen miljarder dollar varje år. Fortfarande planeras och investeras det i företag, länder och kommuner som om vi kommer att kunna använda fossila bränslen i flera årtionden framöver. Det bäddar för katastrof.

Sveriges oerhört privilegierade utgångsläge med rik tillgång på vatten och bioenergi innebär ett ansvar att gå före och fasa ut fossilt bränsle. Ett förbud mot fossila bränslen i Sverige senast 2030 (ok – visst det kan behövas ett lite senare stoppdatum för vissa sektorer, som stålindustrin) skulle ge en tydlig signal till hela samhället, och en acceptabel tid för omställningen mot ett helt förnybart energisystem. Annars riskerar vi om tio år att hamna i en situation där omställningen tvingas fram med en mycket kort framförhållning, och till en betydligt högre kostnad för samhället.

Kanske är det dags att packa ner megafonen, trumman och cymbalen. Kanske är smidigare och lugnare med ett klart och tydligt beslut om ett slutdatum för fossila bränslen. Först då verkar polletten kunna trilla ner.

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen