Mattias Goldmann: Reapris på olja – nu behövs ledarskap

Tänk att vi har kommit så billigt undan. Vi som så länge hävdat att det är närmast ödesbestämt att oljepriset fördubblas vart fjärde år. Alltifrån IEA över mig själv till professor Aleklett, alla togs vi totalt på sängen av reapriset på olja.

Med rea-oljan faller alla förhoppningar om att omställningen till förnybart och energieffektivt ska gå av sig själv. Det som var lönsamt att göra jämfört med 100 eller rentav 140 dollar fatet, är det inte med 50 dollar fatet. Åkerier som kört på biodiesel av skogsavfall och raps byter tillbaks till Putins fossila diesel. Amerikaner byter sin begagnade Prius mot en ny monster-SUV. Brasiliens sockerrör blir åter socker för kaffet istället för att ersätta bensin.

I dessa tider behövs ledarskap. De sju partier – alla som nu finns i riksdagen utom Sverigedemokraterna – som år 2008 föreslog en höjd koldioxidskatt på fossila drivmedel bör bekänna färg nu. När bensinen och dieseln är tre kronor billigare per liter än vad alla räknat med, bör vi tåla en höjning med en krona. När den statliga finansens lador dessutom gapar tomma, vore ökade drivmedelsskatter dubbelt välkommet. Men ärligt talat tror jag inte vi får någon höjning, trots att ett bättre läge än nu knappast kommer.

Därmed får vi sätta vår lit till näringslivets gröna ambitioner. Företag som vägrar låta tillfälligt reapris rucka på klimatambitionerna, har en nyckelroll. För att gods på järnväg inte ska ta stryk i konkurrensen med lastbil, för att producenter av biodrivmedel inte ska behöva lägga fabrikerna i malpåse och låta arbetarna gå hem, för att inte det fossila ska komma tillbaks i pannorna där pelletsen nu eldas. Står tillräckligt många företag emot lockpriserna på olja, klarar vi de svenska klimatmålen, inklusive det världsledande ”fossilbränsleoberoende fordonsflotta år 2030”. Får det fossila göra samma comeback som det redan gjort hos privatpersonernas bilköp, kan vi ge upp visionen om Sverige som globalt klimatföredöme.

Vi vet alla de ekonomiska realiteterna. Det råder närmast nolltillväxt både i Sverige och på många nyckelmarknader. Den som i det läget inte försöker spara in på sina energikostnader, kan behöva förklara sig för sin styrelse och för sina aktieägare. Därför har alla vi som tror på 100 procent förnybart, och vet att vägen dit är snårig, en nyckelroll. Politiker som vågar gynna det förnybara och låta det fossila bli lite dyrare, och företag som inte återgår till det fossila ska hyllas, lyftas fram och vinna affärer.

Häromdagen fick Sverige sitt första helt fossilbränslefria åkeri, Emanuelssons Transport i Motala, just när så många andra blir alltmer fossila. I sig räddar det naturligtvis inte klimatet, men att de nu är nedringda av stora transportköpare pekar på något viktigt. Föregångare belönas och det är många som vill gå före. Det är just nu tydligare i det gröna näringslivet än i den lite vintergrå politiken.

About us