EU-kommissionen presenterade i februari 2025 ett omfattande omnibuspaket med syfte att förenkla och effektivisera regelverken för företags hållbarhetsarbete. Paketet omfattar Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), Corporate Sustainability Due Diligence Directive (CSDDD) och EU:s gröna taxonomi.

Även om syftet är att minska administrativa bördor, finns betydande risk för att vissa av förändringarna kan innebära en sänkning av ambitionsnivån och minska företagens faktiska klimatansvar. Inom CSRD föreslås att endast stora företag med över 1000 anställda omfattas, vilket innebär att omkring 85 procent av företagen undantas. Kritiker av detta förslag menar att detta kan minska transparensen och försvåra möjligheterna att följa företagens verkliga klimatpåverkan. Dessutom har de sektorspecifika hållbarhetsstandarderna tagits bort, och revisionen för hållbarhetsrapportering bibehålls på ”rimlig” snarare än ”hög” säkerhetsnivå, vilket kan begränsa trovärdigheten och jämförbarheten mellan företagen. 

Även inom CSDDD finns anledning till oro. Förslaget begränsar kraven på hållbarhetsrelaterad due diligence till företagens egna verksamheter och direkta leverantörer, och riskbedömningar ska nu endast genomföras vart femte år istället för årligen. Det faktum att civilrättsliga ansvarsfrågor delegeras till medlemsländerna kan dessutom skapa rättslig osäkerhet och ojämn implementering över EU. Att finansiella aktörer dessutom undantas från skyldigheten att bedöma hållbarhetsrisker i sina portföljer kan underminera målet om en heltäckande hållbarhetsomställning. När det gäller EU-taxonomin föreslås en frivillig rapportering för mindre företag och ändringar i kriterierna för vad som klassas som hållbart. Risken är att det öppnar upp för att företag med begränsad hållbarhetsprofil ändå kan framstå som mer hållbara än vad de faktiskt är. Detta kan urholka trovärdigheten och syftet med taxonomin som verktyg för att styra investeringar mot verkligt hållbara lösningar. 

Kommissionen har lagt upp en ambitiös plan för förhandlingar under 2025. I mars 2025 utsågs den svenska europaparlamentarikern Jörgen Warborn (M) till huvudförhandlare för den första delen av omnibuspaketet. Den 1 april 2025 väntas Europaparlamentet ta ställning till ett förslag som syftar till att pausa införandet av vissa rapporteringskrav, även kallat ”Stop the clock”, vilket innebär att införandet av vissa rapporteringskrav pausas eller skjuts upp för att ge företag mer tid att anpassa sig till de nya reglerna. Under våren och sommaren väntas intensiva förhandlingar och ett avgörande samförstånd kring paketet.  

Detta innebär att det finns ett begränsat fönster för intressenter att påverka processen, vilket ställer höga krav på effektiv och tydlig kommunikation från de företag och organisationer som ser risker med förenklingarna. Omnibuspaketet väntas beslutas under slutet av 2025 eller början av 2026. De nya CSRD-kraven gäller från 2027, CSDDD-direktivet från 2028, och förändringarna i taxonomin kan börja gälla redan 2025. Sammantaget innebär omnibuspaketet en förenkling för företagen, men från ett hållbarhetsperspektiv är det kritiskt att dessa förenklingar inte leder till en sänkning av klimatambitionerna och minskad hållbarhetstransparens.