”Vad spelar det för roll vad Sverige gör när…” Jag hade varit rik nu om jag fått en tia för varje gång någon sagt detta och sen pratat om kinesisk kolkraft, indisk befolkningsökning eller något liknande. Nästan alltid med Asien i fokus, kanske för att Afrika är för fattigt och Amerika för likt oss?

Så jag flyttade till Asien för att kunna besvara frågan. Thailand närmare bestämt. En tigerekonomi, första landet i Sydostasien att platsa i OECD, viktig marknad för många stora svenska företag och välkänt för turistande svenskar.

För ett år sen skärpte Thailand sitt klimatåtagande, till att utsläppen ska minska med 20 % till 2030, jämfört med 2020, jämfört med business as usual. Ett uselt mål. Det räcker att ange ett högt BAU, så är man i mål utan att göra något alls. Långsiktigt skulle Thailand bli klimatneutralt innan nästa sekelskifte. Uselt det med. Men – tyvärr – ungefär jämnuselt med många andra snabbt växande ekonomier runt om i världen.

Sen blev det dags för COP. Jag kopplade upp mig mot Glasgow – landgränserna var stängda så tågresan fick skjutas på framtiden – och punktmarkerade Thailand. Skulle jag behöva skämmas över mitt nya hemland? Skulle det stämma att det inte spelar någon roll vad Sverige gör, när Thailand…

Det blev tvärtom. När Kina och Indien för första gången slog fast specifika årtal för när de ska bli klimatneutrala ökade förväntningarna på Thailand. Ända tills Thailands premiärminister Prayut Chan-o-cha klev upp i talarstolen visste man inte om det skulle komma något nytt mål. Men det gjorde det med besked.

Klimatneutralt 2050 är Thailands nya mål. Samma som EU, USA, Japan och Sydkorea, ett årtionde före Kina och tjugo år före Indien. Inget annat land skärpte sitt klimatmål lika kraftfullt och oväntat som Thailand.

Bla Bla Bla. Så har delar av miljögänget tagit emot dessa långsiktiga mål – och de har rätt i att klimatet inte räddas av ambitiösa mål som nästnästnästa regering ska uppfylla. Men när väl målen är presenterade från COP:s talarstol finns ingen återvändo. Bangkok Posts ledare handlar direkt om vad som ska ske i närtid. Thailand Board of Investments kallar till seminarium. Parlamentariker från oppositionen ställer frågor och anordnar hearings. Utländska företag knackar på med förslag till lösningar. Klimatfolk från helt andra länder skriver krönikor. Allt tar fart.

Delmålen är det viktiga, och de utkristalliseras i alla dessa aktiviteter. 50% av alla fordon som byggs i Thailand ska gå på el redan 2030, och år 2035 är det 100% – inte en enda fossilbil ska lämna Thailands fabriker längre. Eftersom Thailand är med i Big Dozen bland bilbyggarländer, med över en miljon bilar om året, så kan det verkligen göra skillnad. Bangkoks bilsalong här om veckan är som natt och dag jämfört med förra mässan; nu är det horder av nya elfordon från moppar och tuk tuk till MG som byggs här och Mercedes el-limousine som ska monteras i Thailand. En batterifabrik invigs, snart en till. Färjorna på floden byts till el. En ny, lägre eltariff tas fram enbart för laddning. Och mitt i alltihop går ärkerivalen Vietnam ut med att de ska bygga en batterifabrik och mängder av elbilar. Då ökar trycket ännu mer i Thailand.

Sverige ska bli klimatneutralt 2045, med 2030 för transportmålet – landets enda sektorsmål. Thailand ska bli klimatneutralt 2050, med 2035 för transportmålet – landets enda sektorsmål. Inget av dessa mål spelar någon roll – förrän vi tillsammans fyller dem med innehåll och triggar andra att ta efter. Då gör det vi gör all världens skillnad.

Mattias Goldmann, klimatdebattör