Åsa Persson, avgående ordförande för Klimatpolitiska rådet är på väg till Nairobi. Där ska hon börja rollen som Chief Scientist and Director of the Office of Science på FN:s miljöprogram, UNEP. Vi i Hagainitiativet fångade henne för några frågor kring hur hon ser tillbaka på tiden som ordförande för Klimatpolitiska rådet de senaste tre åren och vad hon ser fram emot i sin nya roll.

Som avgående ordförande i Klimatpolitiska rådet, hur ser du tillbaka på dina tre år som ordförande för klimatpolitiska rådet? Finns det några höjdpunkter eller något du är extra stolt över?

– Det var tre meningsfulla och lärorika år. Jag kände att vi i rådet gjorde skillnad, i samhällets förståelse vad som behöver göras. Politiken totalt sett ledde inte Sverige närmare målen under min period i rådet och vi ägnade mycket kraft åt att vara sakligt kritiska men också konstruktiva. Jag brukar säga att det är nu vi ser klimatlagar, tidssatta delmål och oberoende utvärderingsinstanser testas. För 10 år sedan var det lätt att sätta ambitiösa 2030-mål, det är nu de tuffa besluten behöver tas och politiskt ledarskap behövs.

– Något jag är stolt över är att vi jobbade på att bli mer konkreta i våra rekommendationer och vara relevanta när världen förändrades, tex att kartlägga kopplingar till totalförsvar eller att få en forskningsbaserad förståelse av vad social acceptans faktiskt innebär. Jag är också stolt över att förtroendet för rådet ökade, enligt oberoende mätningar, trots utspel från politiker om att rådet inte behövs eller att vi framför åsikter som vilken debattör som helst. Det höga förtroendet är ett resultat av lagarbete och stringens över lång tid, men förtroende byggs också i alla kontakter med aktörer – något som jag valde att lägga ganska mycket tid på. Det internationella arbetet med klimatråd i andra länder var också positivt. Vi ska vara stolta och sprida sådana här exempel på oberoende utvärdering, som i slutänden stärker demokratin.

Har det funnits utmaningar och vad har du lärt dig av det?

– Klimatpolitiken i sig kan vara tekniskt och analytiskt komplicerad och innebära målkonflikter, t.ex. kring skogens roll. Sen har det ju varit en ganska polariserad och het debatt om klimatpolitiken de senaste åren. I ett sånt läge vill man inte uppfattas partisk åt något håll och man kanske blir mer försiktig. Men jag tror det här stenhårda fokuset vi har haft i rådet att vara sakliga och att hålla oss till vårt uppdrag, har varit långsiktigt bra.

– Framförallt för kansliet har det också varit utmanande med knappa resurser. De levererar otroligt mycket analys, som spänner över breda områden, om man jämför med resurserna för en typisk statlig utredning eller större expertmyndighet. Jag vill verkligen hylla kansliet och alla ledamöter i rådet, så bra, sakliga och hängivna personer.

När vi blickar framåt efter valet, vad har du för förhoppningar för klimatpolitiken i Sverige? Finns det några farhågor som du oroar dig över?

– Jag hoppas att man tar fasta på att det är bråttom med beslut, och att man inte förhalar. Vilka exakta styrmedel som väljs, det är politikens uppgift. Men jag tycker att politiken och en regering också ska vara en samlande kraft, inte bara en leverantör av styrmedel. Det finns otroligt mycket engagemang i näringslivet såväl som i civilsamhället för klimatomställning, och det är en stor resurs för en regering som vill driva på innovation och framtidstro.

Vad ser du fram emot i din kommande roll som Chief Scientist och Director of the Office of Science vid FN:s miljöprogram UNEP?

– Det ska bli kul att jobba mer internationellt igen och i en ny miljö. UNEP har ett starkt mandat att vara forskningsbaserade, tack vare kloka beslut som togs i Stockholm 1972 när organsationen grundades. Men man jobbar också direkt mot medlemsstater och politiska beslut på olika nivåer, och behöver därför förstå hur verkligheten ser ut, på helt olika platser runtom i världen. Det mötet är så spännande. Jobbet blir garanterat utmanande, med den instabilitet som finns i det internationella samarbetet just nu och där vissa krafter ifrågasätter forskning. Med smarta och erfarna kollegor på UNEP så hoppas jag vi kommer tänka nytt där det behövs, men också stå för stabilitet där så behövs.