Våren är äntligen här och även om det varit lite trögt så har i alla fall ett säkert vårtecken börjat dyka upp, nämligen hållbarhetskonferenserna. I veckan var det dags för Sustainability Day med 800 deltagare och i början av maj väntar klassikern ”Tillståndet i miljön” och Dagens Industris nya satsning ”DI hållbarhet”. Det är bra att det diskuteras hållbarhet i många olika forum, det behövs.
Om man försöker sig på en sammanfattning av debatten just nu tycker jag mig se några huvuddrag. Det råder i stort sett full enighet om makrotrenderna och det orimliga i att fortsätta på samma utvecklingsbana som vi är inne på nu. World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) har uttryckt detta i termer av att vi är på väg i en utveckling mot en resursanvändning som kräver 2,3 jordklot år 2050. Den beskrivning av de planetära gränserna som presenterades 2009 under ledning av Johan Rockström m fl har också fått en stor betydelse för insikterna kring det begränsade globala resursutrymmet.
I spåren av denna nya insikt växer nya lösningsorienterade visioner fram. WBCSD Vision 2050 är ett exempel och Unilevers ”Sustainable living plan” är ett annat. Stora aktörer vässar sina strategier och pratar öppet om sina utmaningar och planer för att hantera dem.
Samtidigt tornar orosmoln upp sig och omfattningen av den omställning som är nödvändig börjar bli tydlig. Finansmarknadens roll har hamnat i fokus, inte minst efter en rapport från den brittiska tankesmedjan ”Carbon tracker”. Den pekar på att de fossilbaserade företagen är kraftigt övervärderade, eftersom mycket av de fossila resurser som utgör värdet i bolagen måste lämnas orörda om tvågradersmålet ska nås. Förutom oro för nya finansiella kriser och risker i pensionssystem är detta också ett tydligt tecken på att finansmarknaden inte sätter så stor tilltro till att politiken ska kunna leverera de beslut som krävs, trots att det finns en internationell överenskommelse om tvågradersmålet.
Konferenser, diskussioner och rapporter är viktiga, men det måste så klart leda till någon form av action för att det ska leda till förändring. För att kunna driva förändring ur ett företagsperspektiv är det viktigt att ha de interna strategierna, insikten och innovationskraften på plats. Det räcker dock inte med det. Flera av talarna på Sustainability Day lyfte också fram att de externa förutsättningarna måste vara de rätta. Vikten av tydliga och långsiktiga spelregler kan upplevas som ett ständigt mantra från näringslivet och så är det säkert också, men det beror på att det är viktigt på riktigt.
För att våga göra stora och långsiktiga investeringar krävs det att man kan känna sig trygg i att förutsättningarna inte plötsligt ändras. Det påverkar inte bara redan genomförda investeringar utan också modet att ta nästa steg och genomföra nästa nödvändiga investering. Om detta skrev Lantmännens VD Per Olof Nyman på SvD Brännpunkt nyligen.
En annan viktig förutsättning för att skapa förändring är samverkan i hela värdekedjan. Att dela synen på hållbarhetsutmaningarna med sina partners i värdekedjan är väldigt viktigt. Här finns också möjligheter till nya spännande samarbeten och affärsutveckling genom att tillsammans diskutera utmaningar och möjliga lösningar med leverantörer, kunder och andra intressenter.
För att ge politikerna råg i ryggen, att ta de nödvändiga men inte alltid opinionsmässigt populära besluten, krävs det att de företag som vill skapa förändring hörs lika tydligt som dem som inte vill. Att ha en löpande dialog med våra politiker om hur vi tillsammans skapar förutsättningarna för en hållbar utveckling är en roll för Hagainitiativet att spela. Det är därför Lantmännen tycker det är värdefullt att vara en del av Hagainitiativet. Tillsammans är nyckelordet för att skapa förändring och måste inkludera alla sektorer i samhället. Om politiken, näringslivet, forskning, finansmarknaden och konsumenterna kan dra åt samma håll skapas den nödvändiga dynamiken för förändring.
