Jag tillbringade två dagar där, dels i min roll som ordförande i Livsmedelsföretagen och ”till vardags” VD i Scan, och dels eftersom Scan är medlemmar i Hagainitiativet. Jag deltog i flera seminarier i Almedalen och det är två saker som är slående; det ena är det stora fokuset på hållbarhetsfrågorna och det andra är att ”alla verkligen är där”. På två dagar får man snabbt koll på den senaste agendan och vad de som driver agendan tycker.
Hagainitiativet höll ett alldeles utmärkt seminarium under rubriken ”Näringslivet klimatracar – vilka politiker hjälper dem i mål”, där några av oss ”HagaVDar” hade rollen att kort berätta om våra företags ambitiösa klimatarbete och förväntningar (förhoppningar…) på politiken. Politikerpanelen bestod av Per Bolund, riksdagsledamot (MP), Matilda Ernkrans, riksdagsledamot (S), Lars Hjälmered, riksdagsledamot (M), Martin Ådahl, chefsekonom (C) och ett en expert panel under namnet ”Draknästet” bestående av Johan Rockström, chef Stockholm Resilience Centre, Kim Jacobsson, vd Ungdomar.se samt Anders Wijkman, ordförande Romklubben.
Det blev fantastiskt spännande diskussion med bra tryck och tempo där Johan Rockström började med att berätta det senaste om klimatläget (och som vanligt höjde ribban…) och behov och åtgärder debatterades i raskt tempo – jag fick verkligen ”sitta på händerna” för att inte kasta mig in innan det blev min tur. Något som är slående i diskussionen är att näringslivet numera i många stycken ligger före politiken och har en tydligare bild av hur konstruktiva politiska styrmedel kan se ut.
Man kan spekulera i varför det blivit så. Det viktigaste skälet kan nog vara att moderna företag fullt ut inser att de är en del av en ”samhällshelhet” och har lärt sig att grunderna i klimatarbete faktiskt bygger på de kärnkompetenser välskötta företag redan har, dels att hushålla med knappa resurser (vilket är en förutsättningen för att göra vinst) och att sätta mål och delmål, göra en plan, genomföra väl och följa upp. Och eftersom det handlar om att hushålla med knappa resurser ser man att de flesta åtgärder är lönsamma ofta även på kort sikt och att inte minst många globala företag ser att den största flaskhalsen för långsiktig tillväxt är global resursknapphet.
En annan viktig kraft, som det alltför sällan talas om är företagens medarbetare, som ju är vanliga medborgare och konsumenter och speglar ett genomsnitt av Sveriges medborgares engagemang, och attityder och de har alldeles säkert samma inställning på jobbet som hemma och privat. Jag vet av egen erfarenhet och många medarbetarundersökningar att klimat och CSR-arbete är en mycket stark drivare av medarbetarengagemang och stolthet över sin arbetsplats.
Det talas ofta om att politiker styrs av att de ska väljas om vart fjärde år vilket också präglar bristen på långsiktighet och förmågan att fatta beslut som har påverkan långt fram i tiden med långsiktiga spelregler. Företagen, paradoxalt nog, som måste lyckas bli omvalda varje gång man träffar en kund, något som kan ske många tusen eller miljoner gånger varje dag, ligger påfallande ofta före politiken idag. Därför efterlyser företagen genomtänkta och långsiktiga spelregler från politiken och dialogen med politiker är livsviktig där näringslivet kan hjälpa till med hur sådana spelregler bäst kan utformas. Dom flesta företag och medarbetare vill idag inte vara en del av problemet – man ser sig själva som en del av lösningen!
