Vad ser du fram emot mest i din nya roll som ordförande för Klimatpolitiska rådet?

– Att få bidra konkret till Sveriges klimatomställning, genom våra utvärderingar och underlag till klimatpolitiken. Jag ser fram emot att jobba med rådet och forskarsamhället i stort för att granska om politiken är förenlig med klimatmålen och om ytterligare åtgärder krävs. Många länder antog klimatlagar just för att hålla fast vid klimatmål när förutsättningarna förändras, och där har råden som institution en viktig funktion att granska och bidra till kontinuitet och långsiktighet. Jag vill också utöka samarbetet med klimatråd i Norden, EU och internationellt, vi har mycket att lära av varandra hur nationell och europeisk klimatpolitik bäst kan genomföras.

Vilken ser du som den största utmaningen i klimatarbetet just nu?

– Två utmaningar egentligen; dels att klimatförändringarna tilltar och den globala utsläppsbudgeten snabbt minskar, och dels att fördelningseffekter och intressekonflikter med klimatomställningen gör sig alltmer påminda. Det blir politiskt mer utmanande, men samtidigt finns det många olika sätt att hitta lösningar och kompromisser, genom smarta styrmedel och bra processer. Och som rådet tidigare pekat på, framförallt många synergier med andra samhällsmål. Det gäller att vara klarsynt med de utmaningar vi har nu i ekonomin och geopolitiken, men inte glömma de stora möjligheterna, inte minst ökad konkurrenskraft som näringslivet pekar på.

Vilka är dina förväntningar på regeringens kommande klimathandlingsplan?

– Att den presenterar en politik som tar oss till klimatmålen för 2030 och 2045. Där har regeringen ett glapp som måste fyllas, på ett trovärdigt, effektivt och genomförbart sätt. Jag förväntar mig också att den bygger in och harmoniserar med alla de nya krav och styrmedel som EU:s Fit for 55 innebär. Vi har ingen tid att förlora för att nå vare sig nationella eller EU-mål för 2030.