Vi har i dagarna nåtts av informationen att jordens medeltemperatur är på väg mot 4 grader redan till år 2060. Detta är faktiskt en information som kan benämnas som en katastrof för mänskligheten.
Att President Putin tycker det är skönt att kylan minskar lite i Sibirien är ett utmärkt exempel på att inte alla människor förstår innebörden av detta. Vad informationen egentligen säger är att havsnivån kan öka 5 meter, värmen i Storbritannien kan bli upp till 45 grader och ökenutbredningen tar sig in i södra Europa. När detta händer kommer dagens ekonomiska problem att var en krusning på ytan jämfört med de ekologiska problem vi har framför oss.
Är det någon idé att vi gör något? Vad skall vi göra? Kommer klimatförhandlingarna i Doha att lösa detta? Det finns dessvärre fler frågor än svar. Det vi dock vet är att jorden inte kommer gå under men att våra livsbetingelser kan komma att radikalt förändras.
FN:s klimatförhandlingar i Doha är naturligtvis rent teoretiskt det rätta forumet för att lösa stora globala problem. Man hoppas självklart att Kyoto-protokollet kan förlängas genom att kloka beslut kommer att fattas men innerst inne är jag rätt tveksam att detta går vägen. Förmodligen är FN med alla sina medlemstater, demokratier och diktaturer ett bra men mycket svårt organ för att fatta stora avgörande beslut som rör vår planet.
Nej, jag tror mer på en mindre grupp. Kanske den gruppen som består av världens största ekonomier som samtidigt är de största klimatpåverkare genom sina enorma utsläpp av koldioxid. Om dessa länder först fick insikten och sedan vågade fatta tillräckliga beslut om åtgärder, ja då tror jag att övriga länder måste följa efter. Jag tänker naturligtvis på G20-gruppen. Här finns en möjlighet.
Sverige då, vad kan vi göra? Vi har idag en mycket liten påverkan på koldioxidutsläppen globalt sett. Är det då någon idé att vi gör så mycket mer? Självklart är det viktigt att även vi gör det vi kan för klimatet. Kanske extra viktigt. Sveriges största och kanske mest betydelsefulla bidrag är att visa att man kan vara både ledande på att minska sin klimatpåverkan och vara en ledande ekonomisk välfärdsstat. Genom att vara ett föregångsland kan vi visa större länder att det är möjligt att radikalt minska sina utsläpp och därigenom inte skylla på att det är ekonomiskt omöjligt.
Näringslivet bör nu hjälpa våra politiker genom att visa att det är affärsmässigt och lönsamt att bedriva en hållbar verksamhet. Detta kommer för övrigt vara nödvändigt för alla företag för att kunna överleva på sikt. Vi på JM beslöt till exempel redan 2008 att enbart bygga lågenergibostäder i all vår verksamhet eftersom vi är övertygade om att det är nödvändigt för både våra kunder, samhället och företagets överlevnad.
Slutligen är frågan vad jag kan göra? Svaret är massor. Välja rätt alternativ vad det gäller resor, inköp, mat, avfall, belysning och uppvärmning av bostaden till exempel. Om jag gör allt jag kan och inte förväntar mig att ”någon annan” skall lösa problemet då gör vi skillnad. Det är trots allt vi människor som ställt till allt detta. Då kan vi också påverka att det inte blir ännu sämre. Börja göra skillnad nu, så slipper vi fundera på hur man kommunicerar en klimatkatastrof.