En till stor rapport om klimatförändringar av FN:s klimatpanel (IPCC) håller på att bli klar. Det är den femte i ordningen. De huvudsakliga slutsatserna är att klimatet förändras, att klimatförändringen beror på oss och att en fortsatt förändring är oundviklig, men att den också går att begränsa. Dessa slutsatser bygger till stor del på ny forskning och kontinuerliga iakttagelser av klimatsystemet. Slutsatserna är trots det inte nya, utan faller inom ramen av de resultat vi redan haft med oss sedan många år tillbaka.

Missförstå mig rätt – det vetenskapliga kunskapsläget har förbättrats på många punkter men det finns mer kvar att lära. En del osäkerhet finns, men inte om det huvudsakliga. Det grundläggande sambandet är att klimatförändringen stegrar med utsläppen. Men det omvända gäller också: minskas utsläppen, begränsas klimatförändringen.

Hur stor klimatförändringen blir över tid; beror både på de beslut som tas om utsläppen och på de beslut som uteblir. Naturvetenskapliga frågor om klimatkänsligheten och klimateffekter på kolsänkor är relevanta, men det är de kumulativa klimatpåverkande utsläppen som avgör hur pass hanterbar klimatförändringen blir. I IPCC:s senaste klimatrapport exemplifieras olika vägval i utvecklingen framöver, med scenarier som spänner från en   temperaturhöjning från under två grader till en stegring med fyra grader till 2100 med en uppåtgående trend även på längre sikt. Dagens trender sammanfaller med de höga scenarierna.

Det finns utmaningar i att försöka föreställa sig följderna av en framtida klimatförändrad värld. Redan en temperaturhöjning på ett par grader är mycket i ett historiskt perspektiv, och okänt för det moderna samhället, och föranleder åtgärder för anpassning. Konsekvenserna av en temperaturhöjning på fyra, fem eller sex grader är ännu svårare att greppa. Studierna visar allt större utmaningar både för samhället och för ekosystemen världen över.

Men än är det inte kört. Det finns fortfarande tid och lösningar för att vända trenden. Det finns en chans att undvika de höga scenarierna och istället styra in framtiden i mycket mer måttliga klimatförändringar. Tiden vi har kvar är dock begränsad. Beräkningar av flera slag visar att utsläppsökningen behöver plana ut under de allra närmaste åren och därefter bestämt minska. Att åstadkomma det handlar om utveckling mot effektivare energianvändning, utsläppsfri energi, hållbarare samhälle och konsumtion och mer samarbete i världen. Detta känns som en positiv framtid. Valet ligger inte mellan utveckling och tillväxt relativt deras uteblivande.

Finns det någon anledning att fortsätta att fråga efter nya rapporter och sammanställningar om klimatfrågan och dess effekter? Ja och nej, tror jag är ett bra svar. Det känns som att ett beslutsunderlag som räcker långt redan finns. Kunskapsläget kommer att ytterligare utvecklas, förfinas och bearbetas, men det ter sig osannolikt att de huvudsakliga budskapen som ständigt har underbyggts under många år kommer att förändras. Ju längre det tar att komma åt utsläppen, desto större klimatförändringar riskerar vi att få uppleva. Ett något slitet sätt att sammanfatta det är att vi är här och nu på grund av det som redan ägt rum, men utseendet på framtiden återstår att avgöra.

Världen kommer att ändras och se annorlunda ut i framtiden. Det kommer vi inte ifrån. Den stora frågan är på vilket sätt och vad vi väljer att satsa på. Den frågan berör hela världen och dess breda allmänhet, politiker och näringsliv. Det värsta scenariot vi kan tänka oss är ett bra motiv för att arbeta med klimatfrågan. Det bästa scenariot vi kan tänka oss kan visa vägen.