Om Paris var nyårsfesten då vi gav högtidliga löften om hur mycket bättre vi ska bete oss i framtiden, så är Marrakech den där viktiga träffen med vännerna där man får svara på de svåra frågorna om hur det går med löftena vi gav. Har du gjort en plan? Har du börjat trappa ner? Har du sökt hjälp och inspiration? På sikt kommer du att må bättre, men i början kan det kännas värre – hur ska du hantera det?
I Marrakech ska vi ta fram denna färdplan och regelbok; ”The Paris Rulebook”. De nationella klimatåtagandena som all världens länder avgav i samband med Parismötet – Intended Nationally Determined Contributions (INDC) ska nu formateras så att de kan mätas, rapporteras och verifieras. Det är ju först när klimatlöftena kan jämföras med varandra och när vi kan få en klar bild av hur det går med måluppfyllelsen, som löftena får ett riktigt värde.
På COP22 är arbetet med att ta fram en facilitation mechanism centralt – en institutionell hjälp åt länderna att faktiskt uppfylla sina löften. Som så ofta i FN-sammanhang har orden vägts på guldvåg; i Paris gick det inte att enas om en complicance mechanism som många länder upplevde som för styrande. Å andra sidan är mekanismen i sig ett framsteg; för de 17 hållbara utvecklingsmålen som antogs i höstas utvärderar varje land i princip sina egna framsteg utan mycket till gemensamma riktlinjer eller kontroll.
Inför COP22 presenterade UNEP sin gap-rapport, som visar att vi med nuvarande klimatåtaganden snarare är på väg mot tre graders temperaturhöjning än de ”väl under två grader” med sikte på 1.5 som världen enades om i Paris. Hur ambitionerna ska höjas blir därför också centralt för Marrakech-mötet. Förhandlingarna kommer att kretsa kring årtalet 2018; I oktober 2018 levererar IPCC sin rapport om vad som skulle krävas för att begränsa temperaturhöjningen till 1.5 grader och samma år hålls FN:s första faciliterande dialog kring uppfyllelsen av ländernas klimatlöften. Vissa parter, däribland miljörörelsen, ser det som ett första tillfälle att höja ambitionerna, andra ser det som svårt eller olämpligt att ändra reglerna innan åtagandeperioden 2020-2025 ens inletts.
På COP22 ska också reglerna för nya utsläppsmarknader antas, som en utveckling av CDM-systemet som används bland annat för klimatkompensation. Mekanismen ska nu fungera för länder som vill arbeta gemensamt för att uppnå sina klimatåtaganden, och säkerställa att utsläppsminskningar inte räknas dubbelt.
Parisavtalet pekar på att CMA1, det första mötet efter att avtalet trätt i kraft, ska fatta beslut i dessa frågor – alltså nu på COP22. Mitt stalltips är att det inte kommer att ske, eftersom det var så oväntat att avtalet kunde träda i kraft redan nu att många länder inte har sina förhandlingspositioner klara – och många bedömer nog att vi fortfarande ligger bra till jämfört med en tänkt tidtabell om det dröjer till COP23 med att gå till beslut.
Sverige kommer till COP22 med mycket ambitiösa klimat- och energimål som vi har bred politisk enighet om, från miljömålsberedningen och energiöverenskommelsen. Det imponerar och ger en god grogrund för att etablera oss som en självklar samarbetspartner för att genomföra de förändringar som finns i så många av ländernas klimatlöften. Men vi kommer också till COP22 med ökande klimatpåverkande utsläpp; ett ledsamt trendbrott efter många års stadiga utsläppsminskningar. Det imponerar inte, och grumlar bilden av Sverige som förebild på klimatområdet.
Det sägs ofta att Parismötet blev en framgång, för att vi nådde ett avtal och för att hela världen levererade klimatlöften. Men det är i Marrakech det avgörs vad dessa löften är värda. Därför är COP22 det viktigaste klimatmötet hittills – se till att hålla dig uppdaterad!
Mattias tar tåget till Marrakech, med konferenser och seminarier längs vägen. Följ resan på www.coptrain.se och läs mer om klimatförhandlingarna, inklusive en utförlig guide till COP22, på www.klimatforhandling.se
