I Sverige firar vi att vi utan problem tycks klara de klimat- och förnybarhetsmål vi själva satt eller EU gett oss för år 2020. Men alltfler varningsklockor lyder om att vi formtoppade för tidigt och just nu åker på en rad baklängesmål.

Åren 2006-2009 hade Sverige världens snabbaste omställning från fossilt till förnybart bland nya bilar. Sen dess har vi haft världens snabbaste omställning tillbaks till fossilt.

Och nu minskar andelen miljöbilar, suvarna ökar, vi skaffar fler bilar och kör fler mil, medan cyklandet minskar. Efter flera rekordår för sol och vind, bromsar utbyggnaden nu kraftigt in. Biobränsleanläggningar läggs i malpåse och beslutade investeringar ställs in. Allt detta strider så starkt mot vår självbild att många nästan aggressivt avvisar det – vi ska ju bli världens första fossilfria välfärdsland!

Den svenska inbromsningen är inte bara en kontrast mot hur vi uppfattar oss själva, utan också mot vad som sker i omvärlden…

• Kina avvecklar steg för steg sitt kolberoende, Sverige har de senaste åren ökat sitt
• Frankrike skatteväxlar med högre andel miljöskatter jämfört med skatterna på arbete, Sverige skatteväxlar också – fast åt motsatt håll
• Norges mest sålda bil är en elbil, i Sverige finns ingen elbil på topp-50
• Kanada, med en ekonomi som liknar vår, har nästan dubbelt så hög andel gods på räls som Sverige
• I Schweiz sker nästan var femte personresa med tåg, i Sverige inte ens var tionde – trots at schweizarna inte investerat i snabbtåg
• I Brasilien är förnybara drivmedel, främst etanol, vanligare än fossila för personbilar, i Sverige är E85-mackarna övergivna
• I Nederländerna är cykelandelen över 30 % av resorna och ökar, i Sverige under 10 % och minskar
• Köpenhamn, Oslo och Helsingfors har alla mål om minskad bilism, Stockholm har mål att bygga en Förbifart och kanske en Österled (och i Göteborg ökar biltrafiken trots trängselskatterna)

Vi har blivit duktiga på att avfärda dessa exempel. Klart Norge kan ha så många elbilar, de har ju sina oljemiljarder, och att många cyklar i Holland är väl inget konstigt, det är ju så platt! Men nu måste vi lägga den attityden bakom oss. Ska Sverige dra nytta av den globala klimatomställningen, kan vi inte fokusera på ursäkter. Vi måste försvara och återta vår ledning, benchmarka vad andra gör, ta efter och gå förbi.

Sverige tycks nu befinna sig i en permanent valrörelse. I fråga efter fråga – migration, skola, sjukvård, vinster i välfärden – tycks politiken söka konflikt, inte samförstånd och lösningar. Med ett undantag: Klimatmålen. Alla sju respektabla partier står bakom att Sverige år 2030 ska nå en fossiloberoende fordonsflotta och år 2045 ska nå nettonoll i klimatpåverkan. Knappast någon är emot visionen om Sverige som ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Låt denna enighet vara grunden för ett rejält svenskt klimatkliv, en ny formtopp!