Olof Johansson: Om grönt och svart kol och prioriteringar i klimatarbetet

Några nedslag i de senaste två veckornas mediaflöde om klimatet:

Först en blänkare från ett antal Brysselbaserade NGO:s om att det kan behövas ett tak för nyttjande av biobränslen. Man vill prioritera mindre uttag av biomassa, exempelvis från våra skogar så att istället skogarnas kolförråd ökar. Därefter en artikel i tidningen the Guardian som presenterar en klimatkampanj kallad ”keep it in the ground”, som uppmanar investerare att flytta alla sina investeringar från fossila bränslen. En tredje notis handlar om globala energidata och visar att världens energiproduktion fortfarande till nästan 90 procent kommer från fossila bränslen, ganska jämnt fördelade på kol, olja och gas. En fjärde notis slutligen, beskriver hur energibolaget St1 beslutat att ursprungsmärka sitt bränsle och därmed sägs bli först i Sverige med att ursprungsmärka bensin och diesel till konsumenter.

Har då dessa nyheter något samband? Tja, kanske säger de oss bland annat något om att vi ännu tydligare borde skilja på fossilt och förnybart när vi prioriterar insatser i klimatarbetet.

Exempelvis vet vi att den stora klimateffekten av att uthålligt nyttja skogen är att genom förnybar biomassa ersätta fossilbaserade produkter och material, som annars skulle generera nya utsläpp av koldioxid när de framställs eller används.

Det ”gröna kol” som släpps ut när trädbiomassa förmultnar eller eldas upp ingår i ett kortare biologiskt kretslopp där kompensation sker när växande skog tar upp motsvarande mängd koldioxid. ”Svart kol” som härrör från fossila energikällor har däremot legat i jordens inre i tiotals miljoner år. När detta förbränns sker en helt ny och varaktig påspädning av koldioxidhalten till atmosfären.  Genom att använda biomassa från skogen och låta fossila bränslen ligga kvar i jordskorpan kan vi alltså minska mängden ny koldioxid som tillförs atmosfären, enligt principen ”keep it in the ground”.

Det är också i ljuset av detta som ”nyheten” att fortfarande 90 % av världens energiproduktion är fossilbaserad borde ses. Vägen är lång, men kanske desto viktigare att nu börja prioritera rätt? Ett steg i rätt riktning kan vara att underlätta konsumentens val. Då det gäller biomassan från svenska skogar har vi sedan nästan tjugo år system och detaljkriterier för certifiering av ansvarsfullt skogsbruk och de produkter som kommer därifrån. Däremot är det alltså först i dessa dagar som initiativ tagits rörande basala redovisningskrav för bensin och diesel. När får vi mer allmänt konsumentmärkningar som visar såväl ursprung som klimatpåverkan, även av fossilbaserade produkter?