Det är något speciellt med visioner och långsiktiga mål. Vi tecknar en kompromisslös målbild med breda penslar och behöver inte ta så stor hänsyn till graden av realism i det hägrande scenariot. Ju längre bort i tiden målet ligger, desto högre grad av koncensus gäller om vad som måste göras. Utsläppen ska ner till vad klotet tål, punkt slut. Men ju närmare nutid vi kommer i måldiskussionerna, desto fler ”om och men”. Jag sitter givetvis i ett glashus – min egen bransch är inget undantag.
Ett ständigt krav på absolut förutsägbarhet och långsiktighet – något som aldrig kommer att infrias fullt ut – medför att den nödvändiga förflyttningen mot verklig hållbarhet ständigt förflyttas framåt i tiden. De företag som lyckas göra upp med denna ängslighet och kan kombinera det med affärsutveckling blir vinnare. Eller borde bli. Här ligger som bekant beställningen på den politiska världen.
För oss inom Fortum är detta en i högsta grad levande fråga. Vi har målmedvetet sökt en position på energimarknaden som ger oss konkurrensfördelar om det kostar att släppa ut växthusgaser. Vi står bland annat i början av en plan för att skapa en fossilbränslefri och klimatneutral fjärrvärme i Stockholm till år 2030. Är detta ännu en ofarlig vision, som förlagts så långt fram i tiden att den inte förpliktigar till något? Döm själva.
Vi har identifierat de projekt som behövs för att ta oss till visionen och vi arbetar aktivt för att kunna realisera dem. Vi kommer att minska våra egna utsläpp men även säkerställa att vi tar globalt ansvar och realiserar systemfördelarna med fjärrvärme i kombination med kraftvärme. Vi söker metodiskt miljötillstånd för dessa förändringar och genomför dem i den takt vi hinner med. Dessa satsningar kommer bara i Värtan i Stockholm att tillföra 3 TWh ny förnybar energi, varje år.
Visionen innebär i klartext att vi utan fossila bränslen når ner till en global klimatpåverkan om ca 40 gram koldioxidekvivalenter per kWh fjärrvärme, och en förbrukning av primära energislag på under 0,2 kWh per kWh fjärrvärme. Allt levereras kompenserat och leveransen av fjärrvärme är verifierat hållbar och klimatneutral.
Ja, det bör väl sägas här. Glöm nollan. Den finns inte. Alla koncept för energitillförsel till staden ger under överskådlig framtid ett klimatavtryck någonstans, i någon del av världen. Resursförbrukningen blir i vårt fall ändå låg då vi princip endast tänker nyttja spillenergi och restprodukter från samhälle och industri som inte längre kan användas högre upp i värdekedjan.
Det blir fullt möjligt att förse Stockholm med fjärrvärme till en klimatpåverkan som är under 100 kg per capita och år (räknat på en fjärrvärmeförsörjd normalstor lägenhet om 3 rok med två personer i hushållet och en värmeförbrukning på 80 kWh/kvm). Resten av konsumtionsbehovet ska rymmas inom 900 kg per år, om vi ska klara den globala utsläppsram som FN.s klimatpanel föreslagit om maximalt 1 ton CO2 ekv per person och år.
”Urban regions must take an increased responsibility for motivating and implementing solutions that take into account their profound connections with and impacts on the rest of the planet” AMBIO DOI 10.1007/s13280-012-0353-7, publicerat oktober 2012.
En lång rad forskare slår i KVA:s tidsskrift AMBIO fast att vår strävan efter hållbarhet måste kopplas till kunskap om och styrning av vår resursförbrukning och vårt ekologiska fotavtryck, något som till betydande del är integrerat även med andra städers metabolism. Inom energisektorn är vi vana vid livscykelanalyser (vårt carbon footprint är ett av många exempel) och vi talar ofta om systemeffekter, dvs hur vi länkas samman med tekniska system och påverkar dem genom vårt agerande. T ex kommer den ökade elproduktionen som vi planerar till 2030 att skapa en klimatpositiv systemeffekt om minus 600 000 ton CO2ekv per år, tack vare att det för varje kWh värme produceras en viss mängd effektiv och fossilbränslefri el i kraftvärme, jämfört med alternativet att bara värma vatten.
Den klimatpositiva systemeffekten blir minus 80 gram CO2 per kWh fjärrvärme. Och det är nog dit vi måste nå där det är möjligt, som t ex i tätorter med förutsättningar för kombinerad elproduktion och fjärrvärme. Det, i kombination med nya flödande energislag som t ex solenergi, krävs för att det ska bli möjligt att klara det övergripande målet att förhindra en farlig uppvärmning av planeten.