Östersjön ligger blekt blå och nästan alldeles blank där ute. Det är tidig oktoberkväll på strandpromenaden i Visby och lite av den sommarvärme som vi saknade i juli har brett ut sig över Gotland. Det här är min utgångspunkt. Den är inte särskilt unik.
Här är besöksnäringen viktig. I Visby finns en väl utnyttjad kongresshall och snart byggs en kryssningskaj för att möta en stigande efterfrågan. Allt fler besökare hittar ut på landsbygden och det finns gourmetrestauranger långt utanför stan.
Vi behöver de nya jobben. Den omstridda kalkstensbrytningen sysselsätter fortfarande många hundra men oavsett de beslut som nu kommit eller ännu väntas omkring Ojnareskogen och Bästeträsk kommer arbetstillfällena att bli färre förr eller senare.
Region Gotland sätter stor tilltro till gröna näringar och har nyligen investerat i Gotland Grönt Centrum i en gammal lantbruksskola. Där har ett landsbygdscentrum växt fram för utbildning, inspiration, samverkan och utveckling.
Det här betyder att näringslivet har gått mot verksamheter som är mer klimatkänsliga. Kortsiktigt kan vår besöksindustri gynnas av ett varmare klimat här och ett hetare runt Medelhavet. Långsiktigt vet vi inte riktigt. På den här flacka ön skulle en ganska beskedlig höjning av vattennivån förändra strandlinjen ganska snabbt. Vattentillgången är en knäckfråga för snart sagt allt näringsliv. Här är berggrunden rik på sprickor som ingen vet hur de går där under våra fötter. Vad gör ett högre vattenstånd för våra sötvattenstäkter? Vem skulle lockas till Östersjöns stränder om de omgärdar ett dött hav?
På andra håll har det satsats rejält med pengar i vintersportorter på kortare avstånd från de stora befolkningskoncentrationerna än de traditionella fjällanläggningarna. Avståndets betydelse växer i takt med att långhelger och kortsemestrar blir vanligare än veckoresor. Vad även en beskedlig temperaturhöjning på enstaka gradtal kommer att innebära där vill varken företagare eller lokala politiker helst tänka på. Snöbrist i enstaka backar kan åtgärdas, men till stora kostnader. Laviner och översvämningar förstör anläggningar och skapar oro. När annonsernas snötyngda granar aldrig motsvaras av utsikten från hotellfönstret blir det allt svårare att hålla uppe beläggningen.
Vi har länge ställt krav på politiken att hantera klimatfrågan. Resultaten har varit växlande. Det är dags att ställa kraven bredare, också på näringslivet. Vi vet mönstret. Politiken kommer med förslag, näringslivet protesterar eller begär kompensation, det bildas opinion, något parti för tillfället i opposition hänger på och risken att förslaget urvattnas är uppenbar.
Skulle det kunna vara tvärtom? Att företagen tog initiativet och föreslog de insatser som skulle vara genomförbara och leda till den önskade effekten? Alltför länge har ansvaret för klimatfrågan lämnats åt politiken. Låt oss se sanningen i vitögat, politiken klarar inte det här. Inte ensam. Särskilt inte just nu när det osäkra politiska läget ser ut att hålla sig kvar åtminstone resten av den här mandatperioden.
Näringslivet har mycket att vinna på en bromsad temperaturhöjning. Med all säkerhet har samma näringsliv ännu mer att förlora på att det görs för lite eller för sent.
Fotograf: Tommy Söderlund
