Det finns klimatforskare som menar att vi snarare än temperaturmål om 1,5 eller 2 graders höjning borde sätta målet att havsytan inte ska stiga mer än två meter. För att klara detta mål skulle de globala utsläppen av växthusgaser behöva minska med 6 procent varje år från och med nu, d v s en massiv omställning av de globala energi- och transportsystemen krävs. Världens länder har lyckats enas om ett nytt klimatmål, men som vi alla vet är det verkstad som behövs och är så svår att processa fram.

Stockholm Exergi har ställt sig bakom Hagainitiativets nya klimatmål att minska de egna utsläppen med 85 procent. Det är ett tufft beslut för ett energibolag vars produktion redan idag till nära 90 procent baseras på förnybar eller återvunnen energi. Stockholm Exergi planerar nu att ta ett avgörande steg för att nå målet om 100 procent förnybar eller återvunnen energi genom att fasa ut det sista kolet till år 2022. Utsläppen av koldioxid kommer att minska med omkring 450 000 ton per år och detta är mig veterligen den största enskilda klimatåtgärden i Stockholms historia.

Genom detta beslut kommer Stockholms stads klimatmål att överträffas. Att vi samtidigt planerar att frigöra plats för nya bostäder i attraktivt läge i Hässelby genom att bygga en helt ny anläggning vid den gamla nedlagda deponin i Lövsta får ses som grädde på moset för en region som växer så det knakar.

Bortom noll – Stockholm kan bli en klimatsänka

Vi stannar dock inte där. När kolet fasats ut kommer fjärrvärmens resterande klimatpåverkan att vara begränsad och i huvudsak uppstå när vi producerar el och värme med avfallsbränslen. Avfallsbränslen är klimateffektiva idag och länge till, eftersom alternativet hittills har varit miljö- och klimatpåverkande deponier. Egentligen minskar vi klimatpåverkan när vi omvandlar energin i avfallet till el och värme.

Idag förekommer en del plast med fossilt ursprung i avfallet och vi har sett oroande artiklar i media om svårigheterna med att återvinna plasten. Vi arbetar nu för fullt tillsammans med Stockholm och andra kommuner för att kunna realisera en återvinning av plast som på riktigt leder till att plasten återförs till kretsloppet. Det ser lovande ut och jag hyser stora förhoppningar om att våra avfallsförbränningsanläggningar ska utvecklas till kretsloppsverk, där ändliga resurser som fosfor, metaller och andra material sorteras fram och återförs till samhället, där biogas produceras som ersättning för fossila drivmedel, samtidigt som produktion av biokol i stor skala skapar kolsänkor.

Runt hörnet väntar avskiljning av koldioxid från energiproduktion med förnybara bränslen. Vi har goda förutsättningar att göra Stockholms energisystem till en unik och betydelsefull kolsänka – fjärrvärmen kan i framtiden kopplas till negativa utsläpp d v s vi ”städar bort” växthusgaser från atmosfären. Om vi ska ha en chans att begränsa en höjning av havsnivån kommer allt detta att behövas.